Ingår i en serie vrakfynd, upptagna från vraket EL MATANCEROS, spanskt handelsfartyg sjunket 22 november 1741 vid Yucantan i Mexikanska bukten efter att ha gått på ett korallrev. Varför föremålen nått Sjöhistoriska museet är en gåta.
Under hösten 1740 var Spanien i krig med England och de karibiska sjövägarna var farliga eftersom engelska pirater huserade på Jamaica. Trots risken för både besättning och last satte kapten Juan Bacaro segel från Cadiz den 30 november 1740 med fartyg et EL MATANCEROS packat fullt med varor av ett enormt värde vid försäljning i den koloniala hamnen Vera Cruz. Lasten innehöll både registrerade och oregistrerade föremål, en vanlig praxis under denna tid. I den registrerade lasten fanns 100 ton skrymmande råjärn och 25 ton ståltråd. Tillsammans med den tunga metallen fanns ytterligare 50 ton hushållsvaror som bestod av knivar, skedar, saxar, nålar, knappar, spännen, skrivfjädrar, papper och glasvaror, fönsterglas, valnöts- och mandelolja, lavendel och handverktyg. Även 750 tunnor, 400 fat, 204 lådor och 21 200 flaskor av brandy och vin var listade.
De mest kända artefakterna från vraket är dess kanoner (varav flera pekar ut mot havet vid ingången till Akumal Bay) och en stor mängd halsbad med krucifix i olika storlekar och stilar. Även tusentals glaspärlor (vanligtvis klara eller blå), bältespännen av mässing, mynt och några ädelstenar har återfunnits genom åren.
Anledningen till att skeppet gick på grund har aldrig fastställts helt, trots en stor mängd arkiverade dokument om skeppet och dess förlisning. Det finns ingen dokumentation om svåra stormar i regionen, och inget i de omfattande brittiska amiralitetsregister som nämner några attacker från kungliga flottans fartyg. Det spekuleras i att kapten Juan Bacaro beslöt sig för att sätta kurs mellan ön Cozumel och fastlandet för att undvika brittiska kapare eller krigsfartyg från kungliga flottan som kan ha varit i området, ett riskabelt beslut, då det är ett område med förrädiska rev längs hela Yucatans karibiska kust.
