Brev utkast odaterat sannolikt från John Bauer till Ester bestående av ett löst blad och två hopvikta blad skrivet på framsidan och baksidan. Huvudsakligen handskrivet i blyerts. Tolkningen vem som skrivit och vem som är mottagare kommer från handskriften, innehållet och att Ester omnämns i brevet. Brevet är ej komplett
.
BREVAVSKRIFT
.
[Sida 1]
De laga min måt och kakor med
kaffe och vänner hvarje kväll
mina sängkläder framfor [överstruket: spis]
elden att inte min finlemta
kropp må kylas. Heder och tack åt dem
[streck]
Snö och skog. Jagt [överstruket: med]
klingande dref med polka och [-ullgevär]
Millånga [överstruket ord] myrar och
någa skogröar [sn—g—g] skog
och gnistrande kallt [överstruket med]
[överstruket: med strålande ---] och stjärnor
som strålar om kvällarna.
Stiliga och godmodiga män-
[---?] med [öf---] små
[b—ska] titt modersmål. Glögg
grytor i hemliga hvitmenade
och oppna spisar och golf
som hålla att smälla stöfvel-
klackar i.
Ester, du [överstruket: min tös]
du förlåter mig ju. Jag erkanner
.
[Sida 2]
att jag varit dum och elak [överstruket: Det var min
mening att alldrik och inte alls
skrifva. Fråga mej inte. Jag
hade inget skäl.] Men ny
har jag ju brutit med mej själf.
och jag är ångerfull och du förlåter
mej. Jag vet knappast hur en stad [inskrivet: ser ut]
Här har jag nu lefvat skogs-
människa en tid och kan-
ske nog att fortsätta en
tid. Om kvällarna är jag
trött och såfer som ett
godt barn om morgnarna
vacknar jag vid en flamman-
de och varm brasa i min
spis. och en kaffebricka med
Julbular. Det är gamla Kristin
och den unga Sagra (Laura)
En jättelik lägårdspiga om
40 vårar) som täfla om att
göra mitt ljuft och däjeligt
.
[Sida 3]
Men så hjälper jag Sagra i gengeld
att foddra kritena om kvällarna.
Sagra borde målas bland
sina kor i [--?], stor
och manhaftig är hon, [skrivet ovanför: men] och
talgdanken i lyktan med
det spräkta glaset skulle vara
hela belysningen. Får har hon
också en hel kätte full
och de är hvita och fina och
gnager mej på knogarna.
3 kvarts march på en
[överstruket smal skogsstig] genom skogen
på en liten smal väg från Sörgåds
[---?] Husberget 2 [dogar?] här
forsvunnit från jakten, lämnat
hundar och [--?] [överstruket: med] vid
dref och lämnat sedemera
[bergtagen?]
.
[Sida 4]
svärgande [överskrivet ord] jaktkamrater och
ligt af trollmakt blifvit dagen
upp till Husberget. I dag har
jag inte jagat. Jag dillat
kring husberget och alltid
blifvit besviken när du inte
mött mej. Det var Ju i
Husberget vi skulle bo
du och jag. den gången vi
rymde och min bror
med jaktkamrater äfven
[ra-kade] oss
Husbärget står öde och
tomt [understruket: nu] Det är en liten
liten [inskrivet: på] stuga knappast
torp. [inskrivet mellan raderna: Den är förfallen men den ligger vackert] der den ligger på
ett berg som stupar så
godt som lorätt ner i
en mosse och så skog
[skrivet på tvären i vänster marginal: G—a åldedåm]
.
[Sida 5]
skog skog skog rundt omkring.
och man ser miltals ut ofver
skogarna
[följande två rader är inringade] I dag hade jag redan köpt
den stugan, drömde jag. [inskrivet ovanför: den var så lull så]
och älgar [överstruket ord] klafsar framme
vid [överskrivet: stg] stuguknuten.
Den är inte dyr. [inskrivet: min stuga] Rummet
[överstruket ska jag mast] fick jag lof att tapetsera om
och måla, Taket sluttar vid
båda långväggarna [inskrivet: så] [överstruket: det är]
[understruket: vackert.] [inskrivet: bilden] På golfvet [överskrivet: lägger] hade jag
jag grön filt, det verkar
varmt. Dalaklockan låter
jag vara omolad [överskrivet: d] men skåk
och snekraffbyran och bordet
och stolarna malar jag.
Spisen hvitmenar jag.
Visthusboden å sommarbygt
med stigen den tätar jag
och [inskrivet: väggarna [--] och ] hänger fällar på [överstruket väggar-na] dem sedan
[na från väggar-na på förra raden] och rifver halfva taket
.
[Sida 6]
och [så- -] [f – r] i stället. Då ska
jag stå och måla och du ska
sitta inne i stugan och
sy på små plagg [inskrivet ovanför: och det skall var vinter] Jo visst skulle
jag måla. Måla goda taflor
och göra vackra teckningar
och allt skulle jag sälja
och [överstruket: f- -- dem-] och [de?] pängarna
skulle jag sätta på banken
tills det blef så mycket att
jag kunde bycka ett
större hus med manga
rum i och med artelje
allting. och när det
mörknar sitter jag vid
spisen och läser och du liger
på ett pår fällar och [stirrar?]
i glöden och längtar till
människor. [överstruket: till Stockholm] och
kanske till strändvägen, men
.
[Sida 7]
[överstruket och svårt att tyda: å/ä/ ögf? å/ä/öf?] för helvetet. Impon-
erande mäktiga skadespel
där jag roar mej med att
[överstruket: upp] uppräkna mina syn-
der så långt jag hinner
och [överstruket: d--ke] och höra mina
domar. död och helvete.
Jag gör [överstruket: främmande karak
tärer] Eice, Göran?, [överstruket: Agst?-]
Jag gör dem själf aldeles
ensam[överstruket: framför min
sj - - ga] Eice är tacksam
men reultatet blir
att att jag inte tror
mej själf. Finner
det högst egendomligt
.
[Sida 8]
att jag är John Bauer
[överstruket: och att jag] namnet
låter mej främmande
likaså bilden jag ser
i speglen. Jag maste
ta i mej krama
mej. Jodå. Det [understruket: är] jag
Jag hör tillsammans
med, det där belätet.
Det är jag John Bauer
som har far och mor
inne i stan vid torget
Jag John Bauer som
skall bli konstner
och måla taflor vet
du. Då föreföll mej
.
[Sida 9]
orden måla täfla så
förbannat frammande.
Jag var och är tydligen
redan en bra bit
från allt samman.
Goda tecken Hva?
Men kanske det anda
[---?] [---?] [---?]. Jag njuter
af de linier jag ser i
speglen och den stämning
och känslor jag lyckas
skapa. Jag skapar ju
ända. Jag kan [---?]
mej ända till tårar
genom den med hvad
jag sjelf gör. Tan at
jag finner inga ord så att
.
[Sida 10]
du kan förstå mej. Jag
nyter stundtals af af
[snickartryck?] af [rö--]
och limmet. Det faller mej
ändå aldrig in att det
är jag sjaf.
[streck]
Jag [understruket: är] också främmande
för dem där hemma
[överstruket: De ar] Jag är dem i allt
så olik. Jag gittr inte
svara när min kära
mamma frågar mej
allt [överstruket: saker och] ditt och
datt. Jag finner allt
dumt inte värdt att
svara på. Det är när
hon frågar om mej. Ni
förstå mej så lite och
jag är så [bob--] retlig
Photo:
Jönköpings läns museum
Brev utkast odaterat sannolikt från John Bauer till Ester bestående av ett löst blad och två hopvikta blad skrivet på framsidan och baksidan. Huvudsakligen handskrivet i blyerts. Tolkningen vem som skrivit och vem som är mottagare kommer från handskriften, innehållet och att Ester omnämns i brevet. Brevet är ej komplett
.
BREVAVSKRIFT
.
[Sida 1]
De laga min måt och kakor med
kaffe och vänner hvarje kväll
mina sängkläder framfor [överstruket: spis]
elden att inte min finlemta
kropp må kylas. Heder och tack åt dem
[streck]
Snö och skog. Jagt [överstruket: med]
klingande dref med polka och [-ullgevär]
Millånga [överstruket ord] myrar och
någa skogröar [sn—g—g] skog
och gnistrande kallt [överstruket med]
[överstruket: med strålande ---] och stjärnor
som strålar om kvällarna.
Stiliga och godmodiga män-
[---?] med [öf---] små
[b—ska] titt modersmål. Glögg
grytor i hemliga hvitmenade
och oppna spisar och golf
som hålla att smälla stöfvel-
klackar i.
Ester, du [överstruket: min tös]
du förlåter mig ju. Jag erkanner
.
[Sida 2]
att jag varit dum och elak [överstruket: Det var min
mening att alldrik och inte alls
skrifva. Fråga mej inte. Jag
hade inget skäl.] Men ny
har jag ju brutit med mej själf.
och jag är ångerfull och du förlåter
mej. Jag vet knappast hur en stad [inskrivet: ser ut]
Här har jag nu lefvat skogs-
människa en tid och kan-
ske nog att fortsätta en
tid. Om kvällarna är jag
trött och såfer som ett
godt barn om morgnarna
vacknar jag vid en flamman-
de och varm brasa i min
spis. och en kaffebricka med
Julbular. Det är gamla Kristin
och den unga Sagra (Laura)
En jättelik lägårdspiga om
40 vårar) som täfla om att
göra mitt ljuft och däjeligt
.
[Sida 3]
Men så hjälper jag Sagra i gengeld
att foddra kritena om kvällarna.
Sagra borde målas bland
sina kor i [--?], stor
och manhaftig är hon, [skrivet ovanför: men] och
talgdanken i lyktan med
det spräkta glaset skulle vara
hela belysningen. Får har hon
också en hel kätte full
och de är hvita och fina och
gnager mej på knogarna.
3 kvarts march på en
[överstruket smal skogsstig] genom skogen
på en liten smal väg från Sörgåds
[---?] Husberget 2 [dogar?] här
forsvunnit från jakten, lämnat
hundar och [--?] [överstruket: med] vid
dref och lämnat sedemera
[bergtagen?]
.
[Sida 4]
svärgande [överskrivet ord] jaktkamrater och
ligt af trollmakt blifvit dagen
upp till Husberget. I dag har
jag inte jagat. Jag dillat
kring husberget och alltid
blifvit besviken när du inte
mött mej. Det var Ju i
Husberget vi skulle bo
du och jag. den gången vi
rymde och min bror
med jaktkamrater äfven
[ra-kade] oss
Husbärget står öde och
tomt [understruket: nu] Det är en liten
liten [inskrivet: på] stuga knappast
torp. [inskrivet mellan raderna: Den är förfallen men den ligger vackert] der den ligger på
ett berg som stupar så
godt som lorätt ner i
en mosse och så skog
[skrivet på tvären i vänster marginal: G—a åldedåm]
.
[Sida 5]
skog skog skog rundt omkring.
och man ser miltals ut ofver
skogarna
[följande två rader är inringade] I dag hade jag redan köpt
den stugan, drömde jag. [inskrivet ovanför: den var så lull så]
och älgar [överstruket ord] klafsar framme
vid [överskrivet: stg] stuguknuten.
Den är inte dyr. [inskrivet: min stuga] Rummet
[överstruket ska jag mast] fick jag lof att tapetsera om
och måla, Taket sluttar vid
båda långväggarna [inskrivet: så] [överstruket: det är]
[understruket: vackert.] [inskrivet: bilden] På golfvet [överskrivet: lägger] hade jag
jag grön filt, det verkar
varmt. Dalaklockan låter
jag vara omolad [överskrivet: d] men skåk
och snekraffbyran och bordet
och stolarna malar jag.
Spisen hvitmenar jag.
Visthusboden å sommarbygt
med stigen den tätar jag
och [inskrivet: väggarna [--] och ] hänger fällar på [överstruket väggar-na] dem sedan
[na från väggar-na på förra raden] och rifver halfva taket
.
[Sida 6]
och [så- -] [f – r] i stället. Då ska
jag stå och måla och du ska
sitta inne i stugan och
sy på små plagg [inskrivet ovanför: och det skall var vinter] Jo visst skulle
jag måla. Måla goda taflor
och göra vackra teckningar
och allt skulle jag sälja
och [överstruket: f- -- dem-] och [de?] pängarna
skulle jag sätta på banken
tills det blef så mycket att
jag kunde bycka ett
större hus med manga
rum i och med artelje
allting. och när det
mörknar sitter jag vid
spisen och läser och du liger
på ett pår fällar och [stirrar?]
i glöden och längtar till
människor. [överstruket: till Stockholm] och
kanske till strändvägen, men
.
[Sida 7]
[överstruket och svårt att tyda: å/ä/ ögf? å/ä/öf?] för helvetet. Impon-
erande mäktiga skadespel
där jag roar mej med att
[överstruket: upp] uppräkna mina syn-
der så långt jag hinner
och [överstruket: d--ke] och höra mina
domar. död och helvete.
Jag gör [överstruket: främmande karak
tärer] Eice, Göran?, [överstruket: Agst?-]
Jag gör dem själf aldeles
ensam[överstruket: framför min
sj - - ga] Eice är tacksam
men reultatet blir
att att jag inte tror
mej själf. Finner
det högst egendomligt
.
[Sida 8]
att jag är John Bauer
[överstruket: och att jag] namnet
låter mej främmande
likaså bilden jag ser
i speglen. Jag maste
ta i mej krama
mej. Jodå. Det [understruket: är] jag
Jag hör tillsammans
med, det där belätet.
Det är jag John Bauer
som har far och mor
inne i stan vid torget
Jag John Bauer som
skall bli konstner
och måla taflor vet
du. Då föreföll mej
.
[Sida 9]
orden måla täfla så
förbannat frammande.
Jag var och är tydligen
redan en bra bit
från allt samman.
Goda tecken Hva?
Men kanske det anda
[---?] [---?] [---?]. Jag njuter
af de linier jag ser i
speglen och den stämning
och känslor jag lyckas
skapa. Jag skapar ju
ända. Jag kan [---?]
mej ända till tårar
genom den med hvad
jag sjelf gör. Tan at
jag finner inga ord så att
.
[Sida 10]
du kan förstå mej. Jag
nyter stundtals af af
[snickartryck?] af [rö--]
och limmet. Det faller mej
ändå aldrig in att det
är jag sjaf.
[streck]
Jag [understruket: är] också främmande
för dem där hemma
[överstruket: De ar] Jag är dem i allt
så olik. Jag gittr inte
svara när min kära
mamma frågar mej
allt [överstruket: saker och] ditt och
datt. Jag finner allt
dumt inte värdt att
svara på. Det är när
hon frågar om mej. Ni
förstå mej så lite och
jag är så [bob--] retlig
Photo:
Jönköpings läns museum
Brev utkast odaterat sannolikt från John Bauer till Ester bestående av ett löst blad och två hopvikta blad skrivet på framsidan och baksidan. Huvudsakligen handskrivet i blyerts. Tolkningen vem som skrivit och vem som är mottagare kommer från handskriften, innehållet och att Ester omnämns i brevet. Brevet är ej komplett
.
BREVAVSKRIFT
.
[Sida 1]
De laga min måt och kakor med
kaffe och vänner hvarje kväll
mina sängkläder framfor [överstruket: spis]
elden att inte min finlemta
kropp må kylas. Heder och tack åt dem
[streck]
Snö och skog. Jagt [överstruket: med]
klingande dref med polka och [-ullgevär]
Millånga [överstruket ord] myrar och
någa skogröar [sn—g—g] skog
och gnistrande kallt [överstruket med]
[överstruket: med strålande ---] och stjärnor
som strålar om kvällarna.
Stiliga och godmodiga män-
[---?] med [öf---] små
[b—ska] titt modersmål. Glögg
grytor i hemliga hvitmenade
och oppna spisar och golf
som hålla att smälla stöfvel-
klackar i.
Ester, du [överstruket: min tös]
du förlåter mig ju. Jag erkanner
.
[Sida 2]
att jag varit dum och elak [överstruket: Det var min
mening att alldrik och inte alls
skrifva. Fråga mej inte. Jag
hade inget skäl.] Men ny
har jag ju brutit med mej själf.
och jag är ångerfull och du förlåter
mej. Jag vet knappast hur en stad [inskrivet: ser ut]
Här har jag nu lefvat skogs-
människa en tid och kan-
ske nog att fortsätta en
tid. Om kvällarna är jag
trött och såfer som ett
godt barn om morgnarna
vacknar jag vid en flamman-
de och varm brasa i min
spis. och en kaffebricka med
Julbular. Det är gamla Kristin
och den unga Sagra (Laura)
En jättelik lägårdspiga om
40 vårar) som täfla om att
göra mitt ljuft och däjeligt
.
[Sida 3]
Men så hjälper jag Sagra i gengeld
att foddra kritena om kvällarna.
Sagra borde målas bland
sina kor i [--?], stor
och manhaftig är hon, [skrivet ovanför: men] och
talgdanken i lyktan med
det spräkta glaset skulle vara
hela belysningen. Får har hon
också en hel kätte full
och de är hvita och fina och
gnager mej på knogarna.
3 kvarts march på en
[överstruket smal skogsstig] genom skogen
på en liten smal väg från Sörgåds
[---?] Husberget 2 [dogar?] här
forsvunnit från jakten, lämnat
hundar och [--?] [överstruket: med] vid
dref och lämnat sedemera
[bergtagen?]
.
[Sida 4]
svärgande [överskrivet ord] jaktkamrater och
ligt af trollmakt blifvit dagen
upp till Husberget. I dag har
jag inte jagat. Jag dillat
kring husberget och alltid
blifvit besviken när du inte
mött mej. Det var Ju i
Husberget vi skulle bo
du och jag. den gången vi
rymde och min bror
med jaktkamrater äfven
[ra-kade] oss
Husbärget står öde och
tomt [understruket: nu] Det är en liten
liten [inskrivet: på] stuga knappast
torp. [inskrivet mellan raderna: Den är förfallen men den ligger vackert] der den ligger på
ett berg som stupar så
godt som lorätt ner i
en mosse och så skog
[skrivet på tvären i vänster marginal: G—a åldedåm]
.
[Sida 5]
skog skog skog rundt omkring.
och man ser miltals ut ofver
skogarna
[följande två rader är inringade] I dag hade jag redan köpt
den stugan, drömde jag. [inskrivet ovanför: den var så lull så]
och älgar [överstruket ord] klafsar framme
vid [överskrivet: stg] stuguknuten.
Den är inte dyr. [inskrivet: min stuga] Rummet
[överstruket ska jag mast] fick jag lof att tapetsera om
och måla, Taket sluttar vid
båda långväggarna [inskrivet: så] [överstruket: det är]
[understruket: vackert.] [inskrivet: bilden] På golfvet [överskrivet: lägger] hade jag
jag grön filt, det verkar
varmt. Dalaklockan låter
jag vara omolad [överskrivet: d] men skåk
och snekraffbyran och bordet
och stolarna malar jag.
Spisen hvitmenar jag.
Visthusboden å sommarbygt
med stigen den tätar jag
och [inskrivet: väggarna [--] och ] hänger fällar på [överstruket väggar-na] dem sedan
[na från väggar-na på förra raden] och rifver halfva taket
.
[Sida 6]
och [så- -] [f – r] i stället. Då ska
jag stå och måla och du ska
sitta inne i stugan och
sy på små plagg [inskrivet ovanför: och det skall var vinter] Jo visst skulle
jag måla. Måla goda taflor
och göra vackra teckningar
och allt skulle jag sälja
och [överstruket: f- -- dem-] och [de?] pängarna
skulle jag sätta på banken
tills det blef så mycket att
jag kunde bycka ett
större hus med manga
rum i och med artelje
allting. och när det
mörknar sitter jag vid
spisen och läser och du liger
på ett pår fällar och [stirrar?]
i glöden och längtar till
människor. [överstruket: till Stockholm] och
kanske till strändvägen, men
.
[Sida 7]
[överstruket och svårt att tyda: å/ä/ ögf? å/ä/öf?] för helvetet. Impon-
erande mäktiga skadespel
där jag roar mej med att
[överstruket: upp] uppräkna mina syn-
der så långt jag hinner
och [överstruket: d--ke] och höra mina
domar. död och helvete.
Jag gör [överstruket: främmande karak
tärer] Eice, Göran?, [överstruket: Agst?-]
Jag gör dem själf aldeles
ensam[överstruket: framför min
sj - - ga] Eice är tacksam
men reultatet blir
att att jag inte tror
mej själf. Finner
det högst egendomligt
.
[Sida 8]
att jag är John Bauer
[överstruket: och att jag] namnet
låter mej främmande
likaså bilden jag ser
i speglen. Jag maste
ta i mej krama
mej. Jodå. Det [understruket: är] jag
Jag hör tillsammans
med, det där belätet.
Det är jag John Bauer
som har far och mor
inne i stan vid torget
Jag John Bauer som
skall bli konstner
och måla taflor vet
du. Då föreföll mej
.
[Sida 9]
orden måla täfla så
förbannat frammande.
Jag var och är tydligen
redan en bra bit
från allt samman.
Goda tecken Hva?
Men kanske det anda
[---?] [---?] [---?]. Jag njuter
af de linier jag ser i
speglen och den stämning
och känslor jag lyckas
skapa. Jag skapar ju
ända. Jag kan [---?]
mej ända till tårar
genom den med hvad
jag sjelf gör. Tan at
jag finner inga ord så att
.
[Sida 10]
du kan förstå mej. Jag
nyter stundtals af af
[snickartryck?] af [rö--]
och limmet. Det faller mej
ändå aldrig in att det
är jag sjaf.
[streck]
Jag [understruket: är] också främmande
för dem där hemma
[överstruket: De ar] Jag är dem i allt
så olik. Jag gittr inte
svara när min kära
mamma frågar mej
allt [överstruket: saker och] ditt och
datt. Jag finner allt
dumt inte värdt att
svara på. Det är när
hon frågar om mej. Ni
förstå mej så lite och
jag är så [bob--] retlig
Photo:
Jönköpings läns museum
Brev utkast odaterat sannolikt från John Bauer till Ester bestående av ett löst blad och två hopvikta blad skrivet på framsidan och baksidan. Huvudsakligen handskrivet i blyerts. Tolkningen vem som skrivit och vem som är mottagare kommer från handskriften, innehållet och att Ester omnämns i brevet. Brevet är ej komplett
.
BREVAVSKRIFT
.
[Sida 1]
De laga min måt och kakor med
kaffe och vänner hvarje kväll
mina sängkläder framfor [överstruket: spis]
elden att inte min finlemta
kropp må kylas. Heder och tack åt dem
[streck]
Snö och skog. Jagt [överstruket: med]
klingande dref med polka och [-ullgevär]
Millånga [överstruket ord] myrar och
någa skogröar [sn—g—g] skog
och gnistrande kallt [överstruket med]
[överstruket: med strålande ---] och stjärnor
som strålar om kvällarna.
Stiliga och godmodiga män-
[---?] med [öf---] små
[b—ska] titt modersmål. Glögg
grytor i hemliga hvitmenade
och oppna spisar och golf
som hålla att smälla stöfvel-
klackar i.
Ester, du [överstruket: min tös]
du förlåter mig ju. Jag erkanner
.
[Sida 2]
att jag varit dum och elak [överstruket: Det var min
mening att alldrik och inte alls
skrifva. Fråga mej inte. Jag
hade inget skäl.] Men ny
har jag ju brutit med mej själf.
och jag är ångerfull och du förlåter
mej. Jag vet knappast hur en stad [inskrivet: ser ut]
Här har jag nu lefvat skogs-
människa en tid och kan-
ske nog att fortsätta en
tid. Om kvällarna är jag
trött och såfer som ett
godt barn om morgnarna
vacknar jag vid en flamman-
de och varm brasa i min
spis. och en kaffebricka med
Julbular. Det är gamla Kristin
och den unga Sagra (Laura)
En jättelik lägårdspiga om
40 vårar) som täfla om att
göra mitt ljuft och däjeligt
.
[Sida 3]
Men så hjälper jag Sagra i gengeld
att foddra kritena om kvällarna.
Sagra borde målas bland
sina kor i [--?], stor
och manhaftig är hon, [skrivet ovanför: men] och
talgdanken i lyktan med
det spräkta glaset skulle vara
hela belysningen. Får har hon
också en hel kätte full
och de är hvita och fina och
gnager mej på knogarna.
3 kvarts march på en
[överstruket smal skogsstig] genom skogen
på en liten smal väg från Sörgåds
[---?] Husberget 2 [dogar?] här
forsvunnit från jakten, lämnat
hundar och [--?] [överstruket: med] vid
dref och lämnat sedemera
[bergtagen?]
.
[Sida 4]
svärgande [överskrivet ord] jaktkamrater och
ligt af trollmakt blifvit dagen
upp till Husberget. I dag har
jag inte jagat. Jag dillat
kring husberget och alltid
blifvit besviken när du inte
mött mej. Det var Ju i
Husberget vi skulle bo
du och jag. den gången vi
rymde och min bror
med jaktkamrater äfven
[ra-kade] oss
Husbärget står öde och
tomt [understruket: nu] Det är en liten
liten [inskrivet: på] stuga knappast
torp. [inskrivet mellan raderna: Den är förfallen men den ligger vackert] der den ligger på
ett berg som stupar så
godt som lorätt ner i
en mosse och så skog
[skrivet på tvären i vänster marginal: G—a åldedåm]
.
[Sida 5]
skog skog skog rundt omkring.
och man ser miltals ut ofver
skogarna
[följande två rader är inringade] I dag hade jag redan köpt
den stugan, drömde jag. [inskrivet ovanför: den var så lull så]
och älgar [överstruket ord] klafsar framme
vid [överskrivet: stg] stuguknuten.
Den är inte dyr. [inskrivet: min stuga] Rummet
[överstruket ska jag mast] fick jag lof att tapetsera om
och måla, Taket sluttar vid
båda långväggarna [inskrivet: så] [överstruket: det är]
[understruket: vackert.] [inskrivet: bilden] På golfvet [överskrivet: lägger] hade jag
jag grön filt, det verkar
varmt. Dalaklockan låter
jag vara omolad [överskrivet: d] men skåk
och snekraffbyran och bordet
och stolarna malar jag.
Spisen hvitmenar jag.
Visthusboden å sommarbygt
med stigen den tätar jag
och [inskrivet: väggarna [--] och ] hänger fällar på [överstruket väggar-na] dem sedan
[na från väggar-na på förra raden] och rifver halfva taket
.
[Sida 6]
och [så- -] [f – r] i stället. Då ska
jag stå och måla och du ska
sitta inne i stugan och
sy på små plagg [inskrivet ovanför: och det skall var vinter] Jo visst skulle
jag måla. Måla goda taflor
och göra vackra teckningar
och allt skulle jag sälja
och [överstruket: f- -- dem-] och [de?] pängarna
skulle jag sätta på banken
tills det blef så mycket att
jag kunde bycka ett
större hus med manga
rum i och med artelje
allting. och när det
mörknar sitter jag vid
spisen och läser och du liger
på ett pår fällar och [stirrar?]
i glöden och längtar till
människor. [överstruket: till Stockholm] och
kanske till strändvägen, men
.
[Sida 7]
[överstruket och svårt att tyda: å/ä/ ögf? å/ä/öf?] för helvetet. Impon-
erande mäktiga skadespel
där jag roar mej med att
[överstruket: upp] uppräkna mina syn-
der så långt jag hinner
och [överstruket: d--ke] och höra mina
domar. död och helvete.
Jag gör [överstruket: främmande karak
tärer] Eice, Göran?, [överstruket: Agst?-]
Jag gör dem själf aldeles
ensam[överstruket: framför min
sj - - ga] Eice är tacksam
men reultatet blir
att att jag inte tror
mej själf. Finner
det högst egendomligt
.
[Sida 8]
att jag är John Bauer
[överstruket: och att jag] namnet
låter mej främmande
likaså bilden jag ser
i speglen. Jag maste
ta i mej krama
mej. Jodå. Det [understruket: är] jag
Jag hör tillsammans
med, det där belätet.
Det är jag John Bauer
som har far och mor
inne i stan vid torget
Jag John Bauer som
skall bli konstner
och måla taflor vet
du. Då föreföll mej
.
[Sida 9]
orden måla täfla så
förbannat frammande.
Jag var och är tydligen
redan en bra bit
från allt samman.
Goda tecken Hva?
Men kanske det anda
[---?] [---?] [---?]. Jag njuter
af de linier jag ser i
speglen och den stämning
och känslor jag lyckas
skapa. Jag skapar ju
ända. Jag kan [---?]
mej ända till tårar
genom den med hvad
jag sjelf gör. Tan at
jag finner inga ord så att
.
[Sida 10]
du kan förstå mej. Jag
nyter stundtals af af
[snickartryck?] af [rö--]
och limmet. Det faller mej
ändå aldrig in att det
är jag sjaf.
[streck]
Jag [understruket: är] också främmande
för dem där hemma
[överstruket: De ar] Jag är dem i allt
så olik. Jag gittr inte
svara när min kära
mamma frågar mej
allt [överstruket: saker och] ditt och
datt. Jag finner allt
dumt inte värdt att
svara på. Det är när
hon frågar om mej. Ni
förstå mej så lite och
jag är så [bob--] retlig
Photo:
Jönköpings läns museum
Brev utkast odaterat sannolikt från John Bauer till Ester bestående av ett löst blad och två hopvikta blad skrivet på framsidan och baksidan. Huvudsakligen handskrivet i blyerts. Tolkningen vem som skrivit och vem som är mottagare kommer från handskriften, innehållet och att Ester omnämns i brevet. Brevet är ej komplett
.
BREVAVSKRIFT
.
[Sida 1]
De laga min måt och kakor med
kaffe och vänner hvarje kväll
mina sängkläder framfor [överstruket: spis]
elden att inte min finlemta
kropp må kylas. Heder och tack åt dem
[streck]
Snö och skog. Jagt [överstruket: med]
klingande dref med polka och [-ullgevär]
Millånga [överstruket ord] myrar och
någa skogröar [sn—g—g] skog
och gnistrande kallt [överstruket med]
[överstruket: med strålande ---] och stjärnor
som strålar om kvällarna.
Stiliga och godmodiga män-
[---?] med [öf---] små
[b—ska] titt modersmål. Glögg
grytor i hemliga hvitmenade
och oppna spisar och golf
som hålla att smälla stöfvel-
klackar i.
Ester, du [överstruket: min tös]
du förlåter mig ju. Jag erkanner
.
[Sida 2]
att jag varit dum och elak [överstruket: Det var min
mening att alldrik och inte alls
skrifva. Fråga mej inte. Jag
hade inget skäl.] Men ny
har jag ju brutit med mej själf.
och jag är ångerfull och du förlåter
mej. Jag vet knappast hur en stad [inskrivet: ser ut]
Här har jag nu lefvat skogs-
människa en tid och kan-
ske nog att fortsätta en
tid. Om kvällarna är jag
trött och såfer som ett
godt barn om morgnarna
vacknar jag vid en flamman-
de och varm brasa i min
spis. och en kaffebricka med
Julbular. Det är gamla Kristin
och den unga Sagra (Laura)
En jättelik lägårdspiga om
40 vårar) som täfla om att
göra mitt ljuft och däjeligt
.
[Sida 3]
Men så hjälper jag Sagra i gengeld
att foddra kritena om kvällarna.
Sagra borde målas bland
sina kor i [--?], stor
och manhaftig är hon, [skrivet ovanför: men] och
talgdanken i lyktan med
det spräkta glaset skulle vara
hela belysningen. Får har hon
också en hel kätte full
och de är hvita och fina och
gnager mej på knogarna.
3 kvarts march på en
[överstruket smal skogsstig] genom skogen
på en liten smal väg från Sörgåds
[---?] Husberget 2 [dogar?] här
forsvunnit från jakten, lämnat
hundar och [--?] [överstruket: med] vid
dref och lämnat sedemera
[bergtagen?]
.
[Sida 4]
svärgande [överskrivet ord] jaktkamrater och
ligt af trollmakt blifvit dagen
upp till Husberget. I dag har
jag inte jagat. Jag dillat
kring husberget och alltid
blifvit besviken när du inte
mött mej. Det var Ju i
Husberget vi skulle bo
du och jag. den gången vi
rymde och min bror
med jaktkamrater äfven
[ra-kade] oss
Husbärget står öde och
tomt [understruket: nu] Det är en liten
liten [inskrivet: på] stuga knappast
torp. [inskrivet mellan raderna: Den är förfallen men den ligger vackert] der den ligger på
ett berg som stupar så
godt som lorätt ner i
en mosse och så skog
[skrivet på tvären i vänster marginal: G—a åldedåm]
.
[Sida 5]
skog skog skog rundt omkring.
och man ser miltals ut ofver
skogarna
[följande två rader är inringade] I dag hade jag redan köpt
den stugan, drömde jag. [inskrivet ovanför: den var så lull så]
och älgar [överstruket ord] klafsar framme
vid [överskrivet: stg] stuguknuten.
Den är inte dyr. [inskrivet: min stuga] Rummet
[överstruket ska jag mast] fick jag lof att tapetsera om
och måla, Taket sluttar vid
båda långväggarna [inskrivet: så] [överstruket: det är]
[understruket: vackert.] [inskrivet: bilden] På golfvet [överskrivet: lägger] hade jag
jag grön filt, det verkar
varmt. Dalaklockan låter
jag vara omolad [överskrivet: d] men skåk
och snekraffbyran och bordet
och stolarna malar jag.
Spisen hvitmenar jag.
Visthusboden å sommarbygt
med stigen den tätar jag
och [inskrivet: väggarna [--] och ] hänger fällar på [överstruket väggar-na] dem sedan
[na från väggar-na på förra raden] och rifver halfva taket
.
[Sida 6]
och [så- -] [f – r] i stället. Då ska
jag stå och måla och du ska
sitta inne i stugan och
sy på små plagg [inskrivet ovanför: och det skall var vinter] Jo visst skulle
jag måla. Måla goda taflor
och göra vackra teckningar
och allt skulle jag sälja
och [överstruket: f- -- dem-] och [de?] pängarna
skulle jag sätta på banken
tills det blef så mycket att
jag kunde bycka ett
större hus med manga
rum i och med artelje
allting. och när det
mörknar sitter jag vid
spisen och läser och du liger
på ett pår fällar och [stirrar?]
i glöden och längtar till
människor. [överstruket: till Stockholm] och
kanske till strändvägen, men
.
[Sida 7]
[överstruket och svårt att tyda: å/ä/ ögf? å/ä/öf?] för helvetet. Impon-
erande mäktiga skadespel
där jag roar mej med att
[överstruket: upp] uppräkna mina syn-
der så långt jag hinner
och [överstruket: d--ke] och höra mina
domar. död och helvete.
Jag gör [överstruket: främmande karak
tärer] Eice, Göran?, [överstruket: Agst?-]
Jag gör dem själf aldeles
ensam[överstruket: framför min
sj - - ga] Eice är tacksam
men reultatet blir
att att jag inte tror
mej själf. Finner
det högst egendomligt
.
[Sida 8]
att jag är John Bauer
[överstruket: och att jag] namnet
låter mej främmande
likaså bilden jag ser
i speglen. Jag maste
ta i mej krama
mej. Jodå. Det [understruket: är] jag
Jag hör tillsammans
med, det där belätet.
Det är jag John Bauer
som har far och mor
inne i stan vid torget
Jag John Bauer som
skall bli konstner
och måla taflor vet
du. Då föreföll mej
.
[Sida 9]
orden måla täfla så
förbannat frammande.
Jag var och är tydligen
redan en bra bit
från allt samman.
Goda tecken Hva?
Men kanske det anda
[---?] [---?] [---?]. Jag njuter
af de linier jag ser i
speglen och den stämning
och känslor jag lyckas
skapa. Jag skapar ju
ända. Jag kan [---?]
mej ända till tårar
genom den med hvad
jag sjelf gör. Tan at
jag finner inga ord så att
.
[Sida 10]
du kan förstå mej. Jag
nyter stundtals af af
[snickartryck?] af [rö--]
och limmet. Det faller mej
ändå aldrig in att det
är jag sjaf.
[streck]
Jag [understruket: är] också främmande
för dem där hemma
[överstruket: De ar] Jag är dem i allt
så olik. Jag gittr inte
svara när min kära
mamma frågar mej
allt [överstruket: saker och] ditt och
datt. Jag finner allt
dumt inte värdt att
svara på. Det är när
hon frågar om mej. Ni
förstå mej så lite och
jag är så [bob--] retlig
Photo:
Jönköpings läns museum
Brev utkast odaterat sannolikt från John Bauer till Ester bestående av ett löst blad och två hopvikta blad skrivet på framsidan och baksidan. Huvudsakligen handskrivet i blyerts. Tolkningen vem som skrivit och vem som är mottagare kommer från handskriften, innehållet och att Ester omnämns i brevet. Brevet är ej komplett
.
BREVAVSKRIFT
.
[Sida 1]
De laga min måt och kakor med
kaffe och vänner hvarje kväll
mina sängkläder framfor [överstruket: spis]
elden att inte min finlemta
kropp må kylas. Heder och tack åt dem
[streck]
Snö och skog. Jagt [överstruket: med]
klingande dref med polka och [-ullgevär]
Millånga [överstruket ord] myrar och
någa skogröar [sn—g—g] skog
och gnistrande kallt [överstruket med]
[överstruket: med strålande ---] och stjärnor
som strålar om kvällarna.
Stiliga och godmodiga män-
[---?] med [öf---] små
[b—ska] titt modersmål. Glögg
grytor i hemliga hvitmenade
och oppna spisar och golf
som hålla att smälla stöfvel-
klackar i.
Ester, du [överstruket: min tös]
du förlåter mig ju. Jag erkanner
.
[Sida 2]
att jag varit dum och elak [överstruket: Det var min
mening att alldrik och inte alls
skrifva. Fråga mej inte. Jag
hade inget skäl.] Men ny
har jag ju brutit med mej själf.
och jag är ångerfull och du förlåter
mej. Jag vet knappast hur en stad [inskrivet: ser ut]
Här har jag nu lefvat skogs-
människa en tid och kan-
ske nog att fortsätta en
tid. Om kvällarna är jag
trött och såfer som ett
godt barn om morgnarna
vacknar jag vid en flamman-
de och varm brasa i min
spis. och en kaffebricka med
Julbular. Det är gamla Kristin
och den unga Sagra (Laura)
En jättelik lägårdspiga om
40 vårar) som täfla om att
göra mitt ljuft och däjeligt
.
[Sida 3]
Men så hjälper jag Sagra i gengeld
att foddra kritena om kvällarna.
Sagra borde målas bland
sina kor i [--?], stor
och manhaftig är hon, [skrivet ovanför: men] och
talgdanken i lyktan med
det spräkta glaset skulle vara
hela belysningen. Får har hon
också en hel kätte full
och de är hvita och fina och
gnager mej på knogarna.
3 kvarts march på en
[överstruket smal skogsstig] genom skogen
på en liten smal väg från Sörgåds
[---?] Husberget 2 [dogar?] här
forsvunnit från jakten, lämnat
hundar och [--?] [överstruket: med] vid
dref och lämnat sedemera
[bergtagen?]
.
[Sida 4]
svärgande [överskrivet ord] jaktkamrater och
ligt af trollmakt blifvit dagen
upp till Husberget. I dag har
jag inte jagat. Jag dillat
kring husberget och alltid
blifvit besviken när du inte
mött mej. Det var Ju i
Husberget vi skulle bo
du och jag. den gången vi
rymde och min bror
med jaktkamrater äfven
[ra-kade] oss
Husbärget står öde och
tomt [understruket: nu] Det är en liten
liten [inskrivet: på] stuga knappast
torp. [inskrivet mellan raderna: Den är förfallen men den ligger vackert] der den ligger på
ett berg som stupar så
godt som lorätt ner i
en mosse och så skog
[skrivet på tvären i vänster marginal: G—a åldedåm]
.
[Sida 5]
skog skog skog rundt omkring.
och man ser miltals ut ofver
skogarna
[följande två rader är inringade] I dag hade jag redan köpt
den stugan, drömde jag. [inskrivet ovanför: den var så lull så]
och älgar [överstruket ord] klafsar framme
vid [överskrivet: stg] stuguknuten.
Den är inte dyr. [inskrivet: min stuga] Rummet
[överstruket ska jag mast] fick jag lof att tapetsera om
och måla, Taket sluttar vid
båda långväggarna [inskrivet: så] [överstruket: det är]
[understruket: vackert.] [inskrivet: bilden] På golfvet [överskrivet: lägger] hade jag
jag grön filt, det verkar
varmt. Dalaklockan låter
jag vara omolad [överskrivet: d] men skåk
och snekraffbyran och bordet
och stolarna malar jag.
Spisen hvitmenar jag.
Visthusboden å sommarbygt
med stigen den tätar jag
och [inskrivet: väggarna [--] och ] hänger fällar på [överstruket väggar-na] dem sedan
[na från väggar-na på förra raden] och rifver halfva taket
.
[Sida 6]
och [så- -] [f – r] i stället. Då ska
jag stå och måla och du ska
sitta inne i stugan och
sy på små plagg [inskrivet ovanför: och det skall var vinter] Jo visst skulle
jag måla. Måla goda taflor
och göra vackra teckningar
och allt skulle jag sälja
och [överstruket: f- -- dem-] och [de?] pängarna
skulle jag sätta på banken
tills det blef så mycket att
jag kunde bycka ett
större hus med manga
rum i och med artelje
allting. och när det
mörknar sitter jag vid
spisen och läser och du liger
på ett pår fällar och [stirrar?]
i glöden och längtar till
människor. [överstruket: till Stockholm] och
kanske till strändvägen, men
.
[Sida 7]
[överstruket och svårt att tyda: å/ä/ ögf? å/ä/öf?] för helvetet. Impon-
erande mäktiga skadespel
där jag roar mej med att
[överstruket: upp] uppräkna mina syn-
der så långt jag hinner
och [överstruket: d--ke] och höra mina
domar. död och helvete.
Jag gör [överstruket: främmande karak
tärer] Eice, Göran?, [överstruket: Agst?-]
Jag gör dem själf aldeles
ensam[överstruket: framför min
sj - - ga] Eice är tacksam
men reultatet blir
att att jag inte tror
mej själf. Finner
det högst egendomligt
.
[Sida 8]
att jag är John Bauer
[överstruket: och att jag] namnet
låter mej främmande
likaså bilden jag ser
i speglen. Jag maste
ta i mej krama
mej. Jodå. Det [understruket: är] jag
Jag hör tillsammans
med, det där belätet.
Det är jag John Bauer
som har far och mor
inne i stan vid torget
Jag John Bauer som
skall bli konstner
och måla taflor vet
du. Då föreföll mej
.
[Sida 9]
orden måla täfla så
förbannat frammande.
Jag var och är tydligen
redan en bra bit
från allt samman.
Goda tecken Hva?
Men kanske det anda
[---?] [---?] [---?]. Jag njuter
af de linier jag ser i
speglen och den stämning
och känslor jag lyckas
skapa. Jag skapar ju
ända. Jag kan [---?]
mej ända till tårar
genom den med hvad
jag sjelf gör. Tan at
jag finner inga ord så att
.
[Sida 10]
du kan förstå mej. Jag
nyter stundtals af af
[snickartryck?] af [rö--]
och limmet. Det faller mej
ändå aldrig in att det
är jag sjaf.
[streck]
Jag [understruket: är] också främmande
för dem där hemma
[överstruket: De ar] Jag är dem i allt
så olik. Jag gittr inte
svara när min kära
mamma frågar mej
allt [överstruket: saker och] ditt och
datt. Jag finner allt
dumt inte värdt att
svara på. Det är när
hon frågar om mej. Ni
förstå mej så lite och
jag är så [bob--] retlig
Photo:
Jönköpings läns museum
Brev utkast odaterat sannolikt från John Bauer till Ester bestående av ett löst blad och två hopvikta blad skrivet på framsidan och baksidan. Huvudsakligen handskrivet i blyerts. Tolkningen vem som skrivit och vem som är mottagare kommer från handskriften, innehållet och att Ester omnämns i brevet. Brevet är ej komplett
.
BREVAVSKRIFT
.
[Sida 1]
De laga min måt och kakor med
kaffe och vänner hvarje kväll
mina sängkläder framfor [överstruket: spis]
elden att inte min finlemta
kropp må kylas. Heder och tack åt dem
[streck]
Snö och skog. Jagt [överstruket: med]
klingande dref med polka och [-ullgevär]
Millånga [överstruket ord] myrar och
någa skogröar [sn—g—g] skog
och gnistrande kallt [överstruket med]
[överstruket: med strålande ---] och stjärnor
som strålar om kvällarna.
Stiliga och godmodiga män-
[---?] med [öf---] små
[b—ska] titt modersmål. Glögg
grytor i hemliga hvitmenade
och oppna spisar och golf
som hålla att smälla stöfvel-
klackar i.
Ester, du [överstruket: min tös]
du förlåter mig ju. Jag erkanner
.
[Sida 2]
att jag varit dum och elak [överstruket: Det var min
mening att alldrik och inte alls
skrifva. Fråga mej inte. Jag
hade inget skäl.] Men ny
har jag ju brutit med mej själf.
och jag är ångerfull och du förlåter
mej. Jag vet knappast hur en stad [inskrivet: ser ut]
Här har jag nu lefvat skogs-
människa en tid och kan-
ske nog att fortsätta en
tid. Om kvällarna är jag
trött och såfer som ett
godt barn om morgnarna
vacknar jag vid en flamman-
de och varm brasa i min
spis. och en kaffebricka med
Julbular. Det är gamla Kristin
och den unga Sagra (Laura)
En jättelik lägårdspiga om
40 vårar) som täfla om att
göra mitt ljuft och däjeligt
.
[Sida 3]
Men så hjälper jag Sagra i gengeld
att foddra kritena om kvällarna.
Sagra borde målas bland
sina kor i [--?], stor
och manhaftig är hon, [skrivet ovanför: men] och
talgdanken i lyktan med
det spräkta glaset skulle vara
hela belysningen. Får har hon
också en hel kätte full
och de är hvita och fina och
gnager mej på knogarna.
3 kvarts march på en
[överstruket smal skogsstig] genom skogen
på en liten smal väg från Sörgåds
[---?] Husberget 2 [dogar?] här
forsvunnit från jakten, lämnat
hundar och [--?] [överstruket: med] vid
dref och lämnat sedemera
[bergtagen?]
.
[Sida 4]
svärgande [överskrivet ord] jaktkamrater och
ligt af trollmakt blifvit dagen
upp till Husberget. I dag har
jag inte jagat. Jag dillat
kring husberget och alltid
blifvit besviken när du inte
mött mej. Det var Ju i
Husberget vi skulle bo
du och jag. den gången vi
rymde och min bror
med jaktkamrater äfven
[ra-kade] oss
Husbärget står öde och
tomt [understruket: nu] Det är en liten
liten [inskrivet: på] stuga knappast
torp. [inskrivet mellan raderna: Den är förfallen men den ligger vackert] der den ligger på
ett berg som stupar så
godt som lorätt ner i
en mosse och så skog
[skrivet på tvären i vänster marginal: G—a åldedåm]
.
[Sida 5]
skog skog skog rundt omkring.
och man ser miltals ut ofver
skogarna
[följande två rader är inringade] I dag hade jag redan köpt
den stugan, drömde jag. [inskrivet ovanför: den var så lull så]
och älgar [överstruket ord] klafsar framme
vid [överskrivet: stg] stuguknuten.
Den är inte dyr. [inskrivet: min stuga] Rummet
[överstruket ska jag mast] fick jag lof att tapetsera om
och måla, Taket sluttar vid
båda långväggarna [inskrivet: så] [överstruket: det är]
[understruket: vackert.] [inskrivet: bilden] På golfvet [överskrivet: lägger] hade jag
jag grön filt, det verkar
varmt. Dalaklockan låter
jag vara omolad [överskrivet: d] men skåk
och snekraffbyran och bordet
och stolarna malar jag.
Spisen hvitmenar jag.
Visthusboden å sommarbygt
med stigen den tätar jag
och [inskrivet: väggarna [--] och ] hänger fällar på [överstruket väggar-na] dem sedan
[na från väggar-na på förra raden] och rifver halfva taket
.
[Sida 6]
och [så- -] [f – r] i stället. Då ska
jag stå och måla och du ska
sitta inne i stugan och
sy på små plagg [inskrivet ovanför: och det skall var vinter] Jo visst skulle
jag måla. Måla goda taflor
och göra vackra teckningar
och allt skulle jag sälja
och [överstruket: f- -- dem-] och [de?] pängarna
skulle jag sätta på banken
tills det blef så mycket att
jag kunde bycka ett
större hus med manga
rum i och med artelje
allting. och när det
mörknar sitter jag vid
spisen och läser och du liger
på ett pår fällar och [stirrar?]
i glöden och längtar till
människor. [överstruket: till Stockholm] och
kanske till strändvägen, men
.
[Sida 7]
[överstruket och svårt att tyda: å/ä/ ögf? å/ä/öf?] för helvetet. Impon-
erande mäktiga skadespel
där jag roar mej med att
[överstruket: upp] uppräkna mina syn-
der så långt jag hinner
och [överstruket: d--ke] och höra mina
domar. död och helvete.
Jag gör [överstruket: främmande karak
tärer] Eice, Göran?, [överstruket: Agst?-]
Jag gör dem själf aldeles
ensam[överstruket: framför min
sj - - ga] Eice är tacksam
men reultatet blir
att att jag inte tror
mej själf. Finner
det högst egendomligt
.
[Sida 8]
att jag är John Bauer
[överstruket: och att jag] namnet
låter mej främmande
likaså bilden jag ser
i speglen. Jag maste
ta i mej krama
mej. Jodå. Det [understruket: är] jag
Jag hör tillsammans
med, det där belätet.
Det är jag John Bauer
som har far och mor
inne i stan vid torget
Jag John Bauer som
skall bli konstner
och måla taflor vet
du. Då föreföll mej
.
[Sida 9]
orden måla täfla så
förbannat frammande.
Jag var och är tydligen
redan en bra bit
från allt samman.
Goda tecken Hva?
Men kanske det anda
[---?] [---?] [---?]. Jag njuter
af de linier jag ser i
speglen och den stämning
och känslor jag lyckas
skapa. Jag skapar ju
ända. Jag kan [---?]
mej ända till tårar
genom den med hvad
jag sjelf gör. Tan at
jag finner inga ord så att
.
[Sida 10]
du kan förstå mej. Jag
nyter stundtals af af
[snickartryck?] af [rö--]
och limmet. Det faller mej
ändå aldrig in att det
är jag sjaf.
[streck]
Jag [understruket: är] också främmande
för dem där hemma
[överstruket: De ar] Jag är dem i allt
så olik. Jag gittr inte
svara när min kära
mamma frågar mej
allt [överstruket: saker och] ditt och
datt. Jag finner allt
dumt inte värdt att
svara på. Det är när
hon frågar om mej. Ni
förstå mej så lite och
jag är så [bob--] retlig
Photo:
Jönköpings läns museum
Brev utkast odaterat sannolikt från John Bauer till Ester bestående av ett löst blad och två hopvikta blad skrivet på framsidan och baksidan. Huvudsakligen handskrivet i blyerts. Tolkningen vem som skrivit och vem som är mottagare kommer från handskriften, innehållet och att Ester omnämns i brevet. Brevet är ej komplett
.
BREVAVSKRIFT
.
[Sida 1]
De laga min måt och kakor med
kaffe och vänner hvarje kväll
mina sängkläder framfor [överstruket: spis]
elden att inte min finlemta
kropp må kylas. Heder och tack åt dem
[streck]
Snö och skog. Jagt [överstruket: med]
klingande dref med polka och [-ullgevär]
Millånga [överstruket ord] myrar och
någa skogröar [sn—g—g] skog
och gnistrande kallt [överstruket med]
[överstruket: med strålande ---] och stjärnor
som strålar om kvällarna.
Stiliga och godmodiga män-
[---?] med [öf---] små
[b—ska] titt modersmål. Glögg
grytor i hemliga hvitmenade
och oppna spisar och golf
som hålla att smälla stöfvel-
klackar i.
Ester, du [överstruket: min tös]
du förlåter mig ju. Jag erkanner
.
[Sida 2]
att jag varit dum och elak [överstruket: Det var min
mening att alldrik och inte alls
skrifva. Fråga mej inte. Jag
hade inget skäl.] Men ny
har jag ju brutit med mej själf.
och jag är ångerfull och du förlåter
mej. Jag vet knappast hur en stad [inskrivet: ser ut]
Här har jag nu lefvat skogs-
människa en tid och kan-
ske nog att fortsätta en
tid. Om kvällarna är jag
trött och såfer som ett
godt barn om morgnarna
vacknar jag vid en flamman-
de och varm brasa i min
spis. och en kaffebricka med
Julbular. Det är gamla Kristin
och den unga Sagra (Laura)
En jättelik lägårdspiga om
40 vårar) som täfla om att
göra mitt ljuft och däjeligt
.
[Sida 3]
Men så hjälper jag Sagra i gengeld
att foddra kritena om kvällarna.
Sagra borde målas bland
sina kor i [--?], stor
och manhaftig är hon, [skrivet ovanför: men] och
talgdanken i lyktan med
det spräkta glaset skulle vara
hela belysningen. Får har hon
också en hel kätte full
och de är hvita och fina och
gnager mej på knogarna.
3 kvarts march på en
[överstruket smal skogsstig] genom skogen
på en liten smal väg från Sörgåds
[---?] Husberget 2 [dogar?] här
forsvunnit från jakten, lämnat
hundar och [--?] [överstruket: med] vid
dref och lämnat sedemera
[bergtagen?]
.
[Sida 4]
svärgande [överskrivet ord] jaktkamrater och
ligt af trollmakt blifvit dagen
upp till Husberget. I dag har
jag inte jagat. Jag dillat
kring husberget och alltid
blifvit besviken när du inte
mött mej. Det var Ju i
Husberget vi skulle bo
du och jag. den gången vi
rymde och min bror
med jaktkamrater äfven
[ra-kade] oss
Husbärget står öde och
tomt [understruket: nu] Det är en liten
liten [inskrivet: på] stuga knappast
torp. [inskrivet mellan raderna: Den är förfallen men den ligger vackert] der den ligger på
ett berg som stupar så
godt som lorätt ner i
en mosse och så skog
[skrivet på tvären i vänster marginal: G—a åldedåm]
.
[Sida 5]
skog skog skog rundt omkring.
och man ser miltals ut ofver
skogarna
[följande två rader är inringade] I dag hade jag redan köpt
den stugan, drömde jag. [inskrivet ovanför: den var så lull så]
och älgar [överstruket ord] klafsar framme
vid [överskrivet: stg] stuguknuten.
Den är inte dyr. [inskrivet: min stuga] Rummet
[överstruket ska jag mast] fick jag lof att tapetsera om
och måla, Taket sluttar vid
båda långväggarna [inskrivet: så] [överstruket: det är]
[understruket: vackert.] [inskrivet: bilden] På golfvet [överskrivet: lägger] hade jag
jag grön filt, det verkar
varmt. Dalaklockan låter
jag vara omolad [överskrivet: d] men skåk
och snekraffbyran och bordet
och stolarna malar jag.
Spisen hvitmenar jag.
Visthusboden å sommarbygt
med stigen den tätar jag
och [inskrivet: väggarna [--] och ] hänger fällar på [överstruket väggar-na] dem sedan
[na från väggar-na på förra raden] och rifver halfva taket
.
[Sida 6]
och [så- -] [f – r] i stället. Då ska
jag stå och måla och du ska
sitta inne i stugan och
sy på små plagg [inskrivet ovanför: och det skall var vinter] Jo visst skulle
jag måla. Måla goda taflor
och göra vackra teckningar
och allt skulle jag sälja
och [överstruket: f- -- dem-] och [de?] pängarna
skulle jag sätta på banken
tills det blef så mycket att
jag kunde bycka ett
större hus med manga
rum i och med artelje
allting. och när det
mörknar sitter jag vid
spisen och läser och du liger
på ett pår fällar och [stirrar?]
i glöden och längtar till
människor. [överstruket: till Stockholm] och
kanske till strändvägen, men
.
[Sida 7]
[överstruket och svårt att tyda: å/ä/ ögf? å/ä/öf?] för helvetet. Impon-
erande mäktiga skadespel
där jag roar mej med att
[överstruket: upp] uppräkna mina syn-
der så långt jag hinner
och [överstruket: d--ke] och höra mina
domar. död och helvete.
Jag gör [överstruket: främmande karak
tärer] Eice, Göran?, [överstruket: Agst?-]
Jag gör dem själf aldeles
ensam[överstruket: framför min
sj - - ga] Eice är tacksam
men reultatet blir
att att jag inte tror
mej själf. Finner
det högst egendomligt
.
[Sida 8]
att jag är John Bauer
[överstruket: och att jag] namnet
låter mej främmande
likaså bilden jag ser
i speglen. Jag maste
ta i mej krama
mej. Jodå. Det [understruket: är] jag
Jag hör tillsammans
med, det där belätet.
Det är jag John Bauer
som har far och mor
inne i stan vid torget
Jag John Bauer som
skall bli konstner
och måla taflor vet
du. Då föreföll mej
.
[Sida 9]
orden måla täfla så
förbannat frammande.
Jag var och är tydligen
redan en bra bit
från allt samman.
Goda tecken Hva?
Men kanske det anda
[---?] [---?] [---?]. Jag njuter
af de linier jag ser i
speglen och den stämning
och känslor jag lyckas
skapa. Jag skapar ju
ända. Jag kan [---?]
mej ända till tårar
genom den med hvad
jag sjelf gör. Tan at
jag finner inga ord så att
.
[Sida 10]
du kan förstå mej. Jag
nyter stundtals af af
[snickartryck?] af [rö--]
och limmet. Det faller mej
ändå aldrig in att det
är jag sjaf.
[streck]
Jag [understruket: är] också främmande
för dem där hemma
[överstruket: De ar] Jag är dem i allt
så olik. Jag gittr inte
svara när min kära
mamma frågar mej
allt [överstruket: saker och] ditt och
datt. Jag finner allt
dumt inte värdt att
svara på. Det är när
hon frågar om mej. Ni
förstå mej så lite och
jag är så [bob--] retlig
Photo:
Jönköpings läns museum
