1 8
Brev utkast odaterat sannolikt från John Bauer till Ester bestående av ett löst blad och två hopvikta blad skrivet på framsidan och baksidan. Huvudsakligen handskrivet i blyerts. Tolkningen vem som skrivit och vem som är mottagare kommer från handskriften, innehållet och att Ester omnämns i brevet. Brevet är ej komplett . BREVAVSKRIFT . [Sida 1] De laga min måt och kakor med kaffe och vänner hvarje kväll mina sängkläder framfor [överstruket: spis] elden att inte min finlemta kropp må kylas. Heder och tack åt dem [streck] Snö och skog. Jagt [överstruket: med] klingande dref med polka och [-ullgevär] Millånga [överstruket ord] myrar och någa skogröar [sn—g—g] skog och gnistrande kallt [överstruket med] [överstruket: med strålande ---] och stjärnor som strålar om kvällarna. Stiliga och godmodiga män- [---?] med [öf---] små [b—ska] titt modersmål. Glögg grytor i hemliga hvitmenade och oppna spisar och golf som hålla att smälla stöfvel- klackar i. Ester, du [överstruket: min tös] du förlåter mig ju. Jag erkanner . [Sida 2] att jag varit dum och elak [överstruket: Det var min mening att alldrik och inte alls skrifva. Fråga mej inte. Jag hade inget skäl.] Men ny har jag ju brutit med mej själf. och jag är ångerfull och du förlåter mej. Jag vet knappast hur en stad [inskrivet: ser ut] Här har jag nu lefvat skogs- människa en tid och kan- ske nog att fortsätta en tid. Om kvällarna är jag trött och såfer som ett godt barn om morgnarna vacknar jag vid en flamman- de och varm brasa i min spis. och en kaffebricka med Julbular. Det är gamla Kristin och den unga Sagra (Laura) En jättelik lägårdspiga om 40 vårar) som täfla om att göra mitt ljuft och däjeligt . [Sida 3] Men så hjälper jag Sagra i gengeld att foddra kritena om kvällarna. Sagra borde målas bland sina kor i [--?], stor och manhaftig är hon, [skrivet ovanför: men] och talgdanken i lyktan med det spräkta glaset skulle vara hela belysningen. Får har hon också en hel kätte full och de är hvita och fina och gnager mej på knogarna. 3 kvarts march på en [överstruket smal skogsstig] genom skogen på en liten smal väg från Sörgåds [---?] Husberget 2 [dogar?] här forsvunnit från jakten, lämnat hundar och [--?] [överstruket: med] vid dref och lämnat sedemera [bergtagen?] . [Sida 4] svärgande [överskrivet ord] jaktkamrater och ligt af trollmakt blifvit dagen upp till Husberget. I dag har jag inte jagat. Jag dillat kring husberget och alltid blifvit besviken när du inte mött mej. Det var Ju i Husberget vi skulle bo du och jag. den gången vi rymde och min bror med jaktkamrater äfven [ra-kade] oss Husbärget står öde och tomt [understruket: nu] Det är en liten liten [inskrivet: på] stuga knappast torp. [inskrivet mellan raderna: Den är förfallen men den ligger vackert] der den ligger på ett berg som stupar så godt som lorätt ner i en mosse och så skog [skrivet på tvären i vänster marginal: G—a åldedåm] . [Sida 5] skog skog skog rundt omkring. och man ser miltals ut ofver skogarna [följande två rader är inringade] I dag hade jag redan köpt den stugan, drömde jag. [inskrivet ovanför: den var så lull så] och älgar [överstruket ord] klafsar framme vid [överskrivet: stg] stuguknuten. Den är inte dyr. [inskrivet: min stuga] Rummet [överstruket ska jag mast] fick jag lof att tapetsera om och måla, Taket sluttar vid båda långväggarna [inskrivet: så] [överstruket: det är] [understruket: vackert.] [inskrivet: bilden] På golfvet [överskrivet: lägger] hade jag jag grön filt, det verkar varmt. Dalaklockan låter jag vara omolad [överskrivet: d] men skåk och snekraffbyran och bordet och stolarna malar jag. Spisen hvitmenar jag. Visthusboden å sommarbygt med stigen den tätar jag och [inskrivet: väggarna [--] och ] hänger fällar på [överstruket väggar-na] dem sedan [na från väggar-na på förra raden] och rifver halfva taket . [Sida 6] och [så- -] [f – r] i stället. Då ska jag stå och måla och du ska sitta inne i stugan och sy på små plagg [inskrivet ovanför: och det skall var vinter] Jo visst skulle jag måla. Måla goda taflor och göra vackra teckningar och allt skulle jag sälja och [överstruket: f- -- dem-] och [de?] pängarna skulle jag sätta på banken tills det blef så mycket att jag kunde bycka ett större hus med manga rum i och med artelje allting. och när det mörknar sitter jag vid spisen och läser och du liger på ett pår fällar och [stirrar?] i glöden och längtar till människor. [överstruket: till Stockholm] och kanske till strändvägen, men . [Sida 7] [överstruket och svårt att tyda: å/ä/ ögf? å/ä/öf?] för helvetet. Impon- erande mäktiga skadespel där jag roar mej med att [överstruket: upp] uppräkna mina syn- der så långt jag hinner och [överstruket: d--ke] och höra mina domar. död och helvete. Jag gör [överstruket: främmande karak tärer] Eice, Göran?, [överstruket: Agst?-] Jag gör dem själf aldeles ensam[överstruket: framför min sj - - ga] Eice är tacksam men reultatet blir att att jag inte tror mej själf. Finner det högst egendomligt . [Sida 8] att jag är John Bauer [överstruket: och att jag] namnet låter mej främmande likaså bilden jag ser i speglen. Jag maste ta i mej krama mej. Jodå. Det [understruket: är] jag Jag hör tillsammans med, det där belätet. Det är jag John Bauer som har far och mor inne i stan vid torget Jag John Bauer som skall bli konstner och måla taflor vet du. Då föreföll mej . [Sida 9] orden måla täfla så förbannat frammande. Jag var och är tydligen redan en bra bit från allt samman. Goda tecken Hva? Men kanske det anda [---?] [---?] [---?]. Jag njuter af de linier jag ser i speglen och den stämning och känslor jag lyckas skapa. Jag skapar ju ända. Jag kan [---?] mej ända till tårar genom den med hvad jag sjelf gör. Tan at jag finner inga ord så att . [Sida 10] du kan förstå mej. Jag nyter stundtals af af [snickartryck?] af [rö--] och limmet. Det faller mej ändå aldrig in att det är jag sjaf. [streck] Jag [understruket: är] också främmande för dem där hemma [överstruket: De ar] Jag är dem i allt så olik. Jag gittr inte svara när min kära mamma frågar mej allt [överstruket: saker och] ditt och datt. Jag finner allt dumt inte värdt att svara på. Det är när hon frågar om mej. Ni förstå mej så lite och jag är så [bob--] retlig Photo: Jönköpings läns museum
Public domain mark (CC pdm)
Brev utkast odaterat sannolikt från John Bauer till Ester bestående av ett löst blad och två hopvikta blad skrivet på framsidan och baksidan. Huvudsakligen handskrivet i blyerts. Tolkningen vem som skrivit och vem som är mottagare kommer från handskriften, innehållet och att Ester omnämns i brevet. Brevet är ej komplett . BREVAVSKRIFT . [Sida 1] De laga min måt och kakor med kaffe och vänner hvarje kväll mina sängkläder framfor [överstruket: spis] elden att inte min finlemta kropp må kylas. Heder och tack åt dem [streck] Snö och skog. Jagt [överstruket: med] klingande dref med polka och [-ullgevär] Millånga [överstruket ord] myrar och någa skogröar [sn—g—g] skog och gnistrande kallt [överstruket med] [överstruket: med strålande ---] och stjärnor som strålar om kvällarna. Stiliga och godmodiga män- [---?] med [öf---] små [b—ska] titt modersmål. Glögg grytor i hemliga hvitmenade och oppna spisar och golf som hålla att smälla stöfvel- klackar i. Ester, du [överstruket: min tös] du förlåter mig ju. Jag erkanner . [Sida 2] att jag varit dum och elak [överstruket: Det var min mening att alldrik och inte alls skrifva. Fråga mej inte. Jag hade inget skäl.] Men ny har jag ju brutit med mej själf. och jag är ångerfull och du förlåter mej. Jag vet knappast hur en stad [inskrivet: ser ut] Här har jag nu lefvat skogs- människa en tid och kan- ske nog att fortsätta en tid. Om kvällarna är jag trött och såfer som ett godt barn om morgnarna vacknar jag vid en flamman- de och varm brasa i min spis. och en kaffebricka med Julbular. Det är gamla Kristin och den unga Sagra (Laura) En jättelik lägårdspiga om 40 vårar) som täfla om att göra mitt ljuft och däjeligt . [Sida 3] Men så hjälper jag Sagra i gengeld att foddra kritena om kvällarna. Sagra borde målas bland sina kor i [--?], stor och manhaftig är hon, [skrivet ovanför: men] och talgdanken i lyktan med det spräkta glaset skulle vara hela belysningen. Får har hon också en hel kätte full och de är hvita och fina och gnager mej på knogarna. 3 kvarts march på en [överstruket smal skogsstig] genom skogen på en liten smal väg från Sörgåds [---?] Husberget 2 [dogar?] här forsvunnit från jakten, lämnat hundar och [--?] [överstruket: med] vid dref och lämnat sedemera [bergtagen?] . [Sida 4] svärgande [överskrivet ord] jaktkamrater och ligt af trollmakt blifvit dagen upp till Husberget. I dag har jag inte jagat. Jag dillat kring husberget och alltid blifvit besviken när du inte mött mej. Det var Ju i Husberget vi skulle bo du och jag. den gången vi rymde och min bror med jaktkamrater äfven [ra-kade] oss Husbärget står öde och tomt [understruket: nu] Det är en liten liten [inskrivet: på] stuga knappast torp. [inskrivet mellan raderna: Den är förfallen men den ligger vackert] der den ligger på ett berg som stupar så godt som lorätt ner i en mosse och så skog [skrivet på tvären i vänster marginal: G—a åldedåm] . [Sida 5] skog skog skog rundt omkring. och man ser miltals ut ofver skogarna [följande två rader är inringade] I dag hade jag redan köpt den stugan, drömde jag. [inskrivet ovanför: den var så lull så] och älgar [överstruket ord] klafsar framme vid [överskrivet: stg] stuguknuten. Den är inte dyr. [inskrivet: min stuga] Rummet [överstruket ska jag mast] fick jag lof att tapetsera om och måla, Taket sluttar vid båda långväggarna [inskrivet: så] [överstruket: det är] [understruket: vackert.] [inskrivet: bilden] På golfvet [överskrivet: lägger] hade jag jag grön filt, det verkar varmt. Dalaklockan låter jag vara omolad [överskrivet: d] men skåk och snekraffbyran och bordet och stolarna malar jag. Spisen hvitmenar jag. Visthusboden å sommarbygt med stigen den tätar jag och [inskrivet: väggarna [--] och ] hänger fällar på [överstruket väggar-na] dem sedan [na från väggar-na på förra raden] och rifver halfva taket . [Sida 6] och [så- -] [f – r] i stället. Då ska jag stå och måla och du ska sitta inne i stugan och sy på små plagg [inskrivet ovanför: och det skall var vinter] Jo visst skulle jag måla. Måla goda taflor och göra vackra teckningar och allt skulle jag sälja och [överstruket: f- -- dem-] och [de?] pängarna skulle jag sätta på banken tills det blef så mycket att jag kunde bycka ett större hus med manga rum i och med artelje allting. och när det mörknar sitter jag vid spisen och läser och du liger på ett pår fällar och [stirrar?] i glöden och längtar till människor. [överstruket: till Stockholm] och kanske till strändvägen, men . [Sida 7] [överstruket och svårt att tyda: å/ä/ ögf? å/ä/öf?] för helvetet. Impon- erande mäktiga skadespel där jag roar mej med att [överstruket: upp] uppräkna mina syn- der så långt jag hinner och [överstruket: d--ke] och höra mina domar. död och helvete. Jag gör [överstruket: främmande karak tärer] Eice, Göran?, [överstruket: Agst?-] Jag gör dem själf aldeles ensam[överstruket: framför min sj - - ga] Eice är tacksam men reultatet blir att att jag inte tror mej själf. Finner det högst egendomligt . [Sida 8] att jag är John Bauer [överstruket: och att jag] namnet låter mej främmande likaså bilden jag ser i speglen. Jag maste ta i mej krama mej. Jodå. Det [understruket: är] jag Jag hör tillsammans med, det där belätet. Det är jag John Bauer som har far och mor inne i stan vid torget Jag John Bauer som skall bli konstner och måla taflor vet du. Då föreföll mej . [Sida 9] orden måla täfla så förbannat frammande. Jag var och är tydligen redan en bra bit från allt samman. Goda tecken Hva? Men kanske det anda [---?] [---?] [---?]. Jag njuter af de linier jag ser i speglen och den stämning och känslor jag lyckas skapa. Jag skapar ju ända. Jag kan [---?] mej ända till tårar genom den med hvad jag sjelf gör. Tan at jag finner inga ord så att . [Sida 10] du kan förstå mej. Jag nyter stundtals af af [snickartryck?] af [rö--] och limmet. Det faller mej ändå aldrig in att det är jag sjaf. [streck] Jag [understruket: är] också främmande för dem där hemma [överstruket: De ar] Jag är dem i allt så olik. Jag gittr inte svara när min kära mamma frågar mej allt [överstruket: saker och] ditt och datt. Jag finner allt dumt inte värdt att svara på. Det är när hon frågar om mej. Ni förstå mej så lite och jag är så [bob--] retlig Photo: Jönköpings läns museum
Public domain mark (CC pdm)
Brev utkast odaterat sannolikt från John Bauer till Ester bestående av ett löst blad och två hopvikta blad skrivet på framsidan och baksidan. Huvudsakligen handskrivet i blyerts. Tolkningen vem som skrivit och vem som är mottagare kommer från handskriften, innehållet och att Ester omnämns i brevet. Brevet är ej komplett . BREVAVSKRIFT . [Sida 1] De laga min måt och kakor med kaffe och vänner hvarje kväll mina sängkläder framfor [överstruket: spis] elden att inte min finlemta kropp må kylas. Heder och tack åt dem [streck] Snö och skog. Jagt [överstruket: med] klingande dref med polka och [-ullgevär] Millånga [överstruket ord] myrar och någa skogröar [sn—g—g] skog och gnistrande kallt [överstruket med] [överstruket: med strålande ---] och stjärnor som strålar om kvällarna. Stiliga och godmodiga män- [---?] med [öf---] små [b—ska] titt modersmål. Glögg grytor i hemliga hvitmenade och oppna spisar och golf som hålla att smälla stöfvel- klackar i. Ester, du [överstruket: min tös] du förlåter mig ju. Jag erkanner . [Sida 2] att jag varit dum och elak [överstruket: Det var min mening att alldrik och inte alls skrifva. Fråga mej inte. Jag hade inget skäl.] Men ny har jag ju brutit med mej själf. och jag är ångerfull och du förlåter mej. Jag vet knappast hur en stad [inskrivet: ser ut] Här har jag nu lefvat skogs- människa en tid och kan- ske nog att fortsätta en tid. Om kvällarna är jag trött och såfer som ett godt barn om morgnarna vacknar jag vid en flamman- de och varm brasa i min spis. och en kaffebricka med Julbular. Det är gamla Kristin och den unga Sagra (Laura) En jättelik lägårdspiga om 40 vårar) som täfla om att göra mitt ljuft och däjeligt . [Sida 3] Men så hjälper jag Sagra i gengeld att foddra kritena om kvällarna. Sagra borde målas bland sina kor i [--?], stor och manhaftig är hon, [skrivet ovanför: men] och talgdanken i lyktan med det spräkta glaset skulle vara hela belysningen. Får har hon också en hel kätte full och de är hvita och fina och gnager mej på knogarna. 3 kvarts march på en [överstruket smal skogsstig] genom skogen på en liten smal väg från Sörgåds [---?] Husberget 2 [dogar?] här forsvunnit från jakten, lämnat hundar och [--?] [överstruket: med] vid dref och lämnat sedemera [bergtagen?] . [Sida 4] svärgande [överskrivet ord] jaktkamrater och ligt af trollmakt blifvit dagen upp till Husberget. I dag har jag inte jagat. Jag dillat kring husberget och alltid blifvit besviken när du inte mött mej. Det var Ju i Husberget vi skulle bo du och jag. den gången vi rymde och min bror med jaktkamrater äfven [ra-kade] oss Husbärget står öde och tomt [understruket: nu] Det är en liten liten [inskrivet: på] stuga knappast torp. [inskrivet mellan raderna: Den är förfallen men den ligger vackert] der den ligger på ett berg som stupar så godt som lorätt ner i en mosse och så skog [skrivet på tvären i vänster marginal: G—a åldedåm] . [Sida 5] skog skog skog rundt omkring. och man ser miltals ut ofver skogarna [följande två rader är inringade] I dag hade jag redan köpt den stugan, drömde jag. [inskrivet ovanför: den var så lull så] och älgar [överstruket ord] klafsar framme vid [överskrivet: stg] stuguknuten. Den är inte dyr. [inskrivet: min stuga] Rummet [överstruket ska jag mast] fick jag lof att tapetsera om och måla, Taket sluttar vid båda långväggarna [inskrivet: så] [överstruket: det är] [understruket: vackert.] [inskrivet: bilden] På golfvet [överskrivet: lägger] hade jag jag grön filt, det verkar varmt. Dalaklockan låter jag vara omolad [överskrivet: d] men skåk och snekraffbyran och bordet och stolarna malar jag. Spisen hvitmenar jag. Visthusboden å sommarbygt med stigen den tätar jag och [inskrivet: väggarna [--] och ] hänger fällar på [överstruket väggar-na] dem sedan [na från väggar-na på förra raden] och rifver halfva taket . [Sida 6] och [så- -] [f – r] i stället. Då ska jag stå och måla och du ska sitta inne i stugan och sy på små plagg [inskrivet ovanför: och det skall var vinter] Jo visst skulle jag måla. Måla goda taflor och göra vackra teckningar och allt skulle jag sälja och [överstruket: f- -- dem-] och [de?] pängarna skulle jag sätta på banken tills det blef så mycket att jag kunde bycka ett större hus med manga rum i och med artelje allting. och när det mörknar sitter jag vid spisen och läser och du liger på ett pår fällar och [stirrar?] i glöden och längtar till människor. [överstruket: till Stockholm] och kanske till strändvägen, men . [Sida 7] [överstruket och svårt att tyda: å/ä/ ögf? å/ä/öf?] för helvetet. Impon- erande mäktiga skadespel där jag roar mej med att [överstruket: upp] uppräkna mina syn- der så långt jag hinner och [överstruket: d--ke] och höra mina domar. död och helvete. Jag gör [överstruket: främmande karak tärer] Eice, Göran?, [överstruket: Agst?-] Jag gör dem själf aldeles ensam[överstruket: framför min sj - - ga] Eice är tacksam men reultatet blir att att jag inte tror mej själf. Finner det högst egendomligt . [Sida 8] att jag är John Bauer [överstruket: och att jag] namnet låter mej främmande likaså bilden jag ser i speglen. Jag maste ta i mej krama mej. Jodå. Det [understruket: är] jag Jag hör tillsammans med, det där belätet. Det är jag John Bauer som har far och mor inne i stan vid torget Jag John Bauer som skall bli konstner och måla taflor vet du. Då föreföll mej . [Sida 9] orden måla täfla så förbannat frammande. Jag var och är tydligen redan en bra bit från allt samman. Goda tecken Hva? Men kanske det anda [---?] [---?] [---?]. Jag njuter af de linier jag ser i speglen och den stämning och känslor jag lyckas skapa. Jag skapar ju ända. Jag kan [---?] mej ända till tårar genom den med hvad jag sjelf gör. Tan at jag finner inga ord så att . [Sida 10] du kan förstå mej. Jag nyter stundtals af af [snickartryck?] af [rö--] och limmet. Det faller mej ändå aldrig in att det är jag sjaf. [streck] Jag [understruket: är] också främmande för dem där hemma [överstruket: De ar] Jag är dem i allt så olik. Jag gittr inte svara när min kära mamma frågar mej allt [överstruket: saker och] ditt och datt. Jag finner allt dumt inte värdt att svara på. Det är när hon frågar om mej. Ni förstå mej så lite och jag är så [bob--] retlig Photo: Jönköpings läns museum
Public domain mark (CC pdm)
Brev utkast odaterat sannolikt från John Bauer till Ester bestående av ett löst blad och två hopvikta blad skrivet på framsidan och baksidan. Huvudsakligen handskrivet i blyerts. Tolkningen vem som skrivit och vem som är mottagare kommer från handskriften, innehållet och att Ester omnämns i brevet. Brevet är ej komplett . BREVAVSKRIFT . [Sida 1] De laga min måt och kakor med kaffe och vänner hvarje kväll mina sängkläder framfor [överstruket: spis] elden att inte min finlemta kropp må kylas. Heder och tack åt dem [streck] Snö och skog. Jagt [överstruket: med] klingande dref med polka och [-ullgevär] Millånga [överstruket ord] myrar och någa skogröar [sn—g—g] skog och gnistrande kallt [överstruket med] [överstruket: med strålande ---] och stjärnor som strålar om kvällarna. Stiliga och godmodiga män- [---?] med [öf---] små [b—ska] titt modersmål. Glögg grytor i hemliga hvitmenade och oppna spisar och golf som hålla att smälla stöfvel- klackar i. Ester, du [överstruket: min tös] du förlåter mig ju. Jag erkanner . [Sida 2] att jag varit dum och elak [överstruket: Det var min mening att alldrik och inte alls skrifva. Fråga mej inte. Jag hade inget skäl.] Men ny har jag ju brutit med mej själf. och jag är ångerfull och du förlåter mej. Jag vet knappast hur en stad [inskrivet: ser ut] Här har jag nu lefvat skogs- människa en tid och kan- ske nog att fortsätta en tid. Om kvällarna är jag trött och såfer som ett godt barn om morgnarna vacknar jag vid en flamman- de och varm brasa i min spis. och en kaffebricka med Julbular. Det är gamla Kristin och den unga Sagra (Laura) En jättelik lägårdspiga om 40 vårar) som täfla om att göra mitt ljuft och däjeligt . [Sida 3] Men så hjälper jag Sagra i gengeld att foddra kritena om kvällarna. Sagra borde målas bland sina kor i [--?], stor och manhaftig är hon, [skrivet ovanför: men] och talgdanken i lyktan med det spräkta glaset skulle vara hela belysningen. Får har hon också en hel kätte full och de är hvita och fina och gnager mej på knogarna. 3 kvarts march på en [överstruket smal skogsstig] genom skogen på en liten smal väg från Sörgåds [---?] Husberget 2 [dogar?] här forsvunnit från jakten, lämnat hundar och [--?] [överstruket: med] vid dref och lämnat sedemera [bergtagen?] . [Sida 4] svärgande [överskrivet ord] jaktkamrater och ligt af trollmakt blifvit dagen upp till Husberget. I dag har jag inte jagat. Jag dillat kring husberget och alltid blifvit besviken när du inte mött mej. Det var Ju i Husberget vi skulle bo du och jag. den gången vi rymde och min bror med jaktkamrater äfven [ra-kade] oss Husbärget står öde och tomt [understruket: nu] Det är en liten liten [inskrivet: på] stuga knappast torp. [inskrivet mellan raderna: Den är förfallen men den ligger vackert] der den ligger på ett berg som stupar så godt som lorätt ner i en mosse och så skog [skrivet på tvären i vänster marginal: G—a åldedåm] . [Sida 5] skog skog skog rundt omkring. och man ser miltals ut ofver skogarna [följande två rader är inringade] I dag hade jag redan köpt den stugan, drömde jag. [inskrivet ovanför: den var så lull så] och älgar [överstruket ord] klafsar framme vid [överskrivet: stg] stuguknuten. Den är inte dyr. [inskrivet: min stuga] Rummet [överstruket ska jag mast] fick jag lof att tapetsera om och måla, Taket sluttar vid båda långväggarna [inskrivet: så] [överstruket: det är] [understruket: vackert.] [inskrivet: bilden] På golfvet [överskrivet: lägger] hade jag jag grön filt, det verkar varmt. Dalaklockan låter jag vara omolad [överskrivet: d] men skåk och snekraffbyran och bordet och stolarna malar jag. Spisen hvitmenar jag. Visthusboden å sommarbygt med stigen den tätar jag och [inskrivet: väggarna [--] och ] hänger fällar på [överstruket väggar-na] dem sedan [na från väggar-na på förra raden] och rifver halfva taket . [Sida 6] och [så- -] [f – r] i stället. Då ska jag stå och måla och du ska sitta inne i stugan och sy på små plagg [inskrivet ovanför: och det skall var vinter] Jo visst skulle jag måla. Måla goda taflor och göra vackra teckningar och allt skulle jag sälja och [överstruket: f- -- dem-] och [de?] pängarna skulle jag sätta på banken tills det blef så mycket att jag kunde bycka ett större hus med manga rum i och med artelje allting. och när det mörknar sitter jag vid spisen och läser och du liger på ett pår fällar och [stirrar?] i glöden och längtar till människor. [överstruket: till Stockholm] och kanske till strändvägen, men . [Sida 7] [överstruket och svårt att tyda: å/ä/ ögf? å/ä/öf?] för helvetet. Impon- erande mäktiga skadespel där jag roar mej med att [överstruket: upp] uppräkna mina syn- der så långt jag hinner och [överstruket: d--ke] och höra mina domar. död och helvete. Jag gör [överstruket: främmande karak tärer] Eice, Göran?, [överstruket: Agst?-] Jag gör dem själf aldeles ensam[överstruket: framför min sj - - ga] Eice är tacksam men reultatet blir att att jag inte tror mej själf. Finner det högst egendomligt . [Sida 8] att jag är John Bauer [överstruket: och att jag] namnet låter mej främmande likaså bilden jag ser i speglen. Jag maste ta i mej krama mej. Jodå. Det [understruket: är] jag Jag hör tillsammans med, det där belätet. Det är jag John Bauer som har far och mor inne i stan vid torget Jag John Bauer som skall bli konstner och måla taflor vet du. Då föreföll mej . [Sida 9] orden måla täfla så förbannat frammande. Jag var och är tydligen redan en bra bit från allt samman. Goda tecken Hva? Men kanske det anda [---?] [---?] [---?]. Jag njuter af de linier jag ser i speglen och den stämning och känslor jag lyckas skapa. Jag skapar ju ända. Jag kan [---?] mej ända till tårar genom den med hvad jag sjelf gör. Tan at jag finner inga ord så att . [Sida 10] du kan förstå mej. Jag nyter stundtals af af [snickartryck?] af [rö--] och limmet. Det faller mej ändå aldrig in att det är jag sjaf. [streck] Jag [understruket: är] också främmande för dem där hemma [överstruket: De ar] Jag är dem i allt så olik. Jag gittr inte svara när min kära mamma frågar mej allt [överstruket: saker och] ditt och datt. Jag finner allt dumt inte värdt att svara på. Det är när hon frågar om mej. Ni förstå mej så lite och jag är så [bob--] retlig Photo: Jönköpings läns museum
Public domain mark (CC pdm)
Brev utkast odaterat sannolikt från John Bauer till Ester bestående av ett löst blad och två hopvikta blad skrivet på framsidan och baksidan. Huvudsakligen handskrivet i blyerts. Tolkningen vem som skrivit och vem som är mottagare kommer från handskriften, innehållet och att Ester omnämns i brevet. Brevet är ej komplett . BREVAVSKRIFT . [Sida 1] De laga min måt och kakor med kaffe och vänner hvarje kväll mina sängkläder framfor [överstruket: spis] elden att inte min finlemta kropp må kylas. Heder och tack åt dem [streck] Snö och skog. Jagt [överstruket: med] klingande dref med polka och [-ullgevär] Millånga [överstruket ord] myrar och någa skogröar [sn—g—g] skog och gnistrande kallt [överstruket med] [överstruket: med strålande ---] och stjärnor som strålar om kvällarna. Stiliga och godmodiga män- [---?] med [öf---] små [b—ska] titt modersmål. Glögg grytor i hemliga hvitmenade och oppna spisar och golf som hålla att smälla stöfvel- klackar i. Ester, du [överstruket: min tös] du förlåter mig ju. Jag erkanner . [Sida 2] att jag varit dum och elak [överstruket: Det var min mening att alldrik och inte alls skrifva. Fråga mej inte. Jag hade inget skäl.] Men ny har jag ju brutit med mej själf. och jag är ångerfull och du förlåter mej. Jag vet knappast hur en stad [inskrivet: ser ut] Här har jag nu lefvat skogs- människa en tid och kan- ske nog att fortsätta en tid. Om kvällarna är jag trött och såfer som ett godt barn om morgnarna vacknar jag vid en flamman- de och varm brasa i min spis. och en kaffebricka med Julbular. Det är gamla Kristin och den unga Sagra (Laura) En jättelik lägårdspiga om 40 vårar) som täfla om att göra mitt ljuft och däjeligt . [Sida 3] Men så hjälper jag Sagra i gengeld att foddra kritena om kvällarna. Sagra borde målas bland sina kor i [--?], stor och manhaftig är hon, [skrivet ovanför: men] och talgdanken i lyktan med det spräkta glaset skulle vara hela belysningen. Får har hon också en hel kätte full och de är hvita och fina och gnager mej på knogarna. 3 kvarts march på en [överstruket smal skogsstig] genom skogen på en liten smal väg från Sörgåds [---?] Husberget 2 [dogar?] här forsvunnit från jakten, lämnat hundar och [--?] [överstruket: med] vid dref och lämnat sedemera [bergtagen?] . [Sida 4] svärgande [överskrivet ord] jaktkamrater och ligt af trollmakt blifvit dagen upp till Husberget. I dag har jag inte jagat. Jag dillat kring husberget och alltid blifvit besviken när du inte mött mej. Det var Ju i Husberget vi skulle bo du och jag. den gången vi rymde och min bror med jaktkamrater äfven [ra-kade] oss Husbärget står öde och tomt [understruket: nu] Det är en liten liten [inskrivet: på] stuga knappast torp. [inskrivet mellan raderna: Den är förfallen men den ligger vackert] der den ligger på ett berg som stupar så godt som lorätt ner i en mosse och så skog [skrivet på tvären i vänster marginal: G—a åldedåm] . [Sida 5] skog skog skog rundt omkring. och man ser miltals ut ofver skogarna [följande två rader är inringade] I dag hade jag redan köpt den stugan, drömde jag. [inskrivet ovanför: den var så lull så] och älgar [överstruket ord] klafsar framme vid [överskrivet: stg] stuguknuten. Den är inte dyr. [inskrivet: min stuga] Rummet [överstruket ska jag mast] fick jag lof att tapetsera om och måla, Taket sluttar vid båda långväggarna [inskrivet: så] [överstruket: det är] [understruket: vackert.] [inskrivet: bilden] På golfvet [överskrivet: lägger] hade jag jag grön filt, det verkar varmt. Dalaklockan låter jag vara omolad [överskrivet: d] men skåk och snekraffbyran och bordet och stolarna malar jag. Spisen hvitmenar jag. Visthusboden å sommarbygt med stigen den tätar jag och [inskrivet: väggarna [--] och ] hänger fällar på [överstruket väggar-na] dem sedan [na från väggar-na på förra raden] och rifver halfva taket . [Sida 6] och [så- -] [f – r] i stället. Då ska jag stå och måla och du ska sitta inne i stugan och sy på små plagg [inskrivet ovanför: och det skall var vinter] Jo visst skulle jag måla. Måla goda taflor och göra vackra teckningar och allt skulle jag sälja och [överstruket: f- -- dem-] och [de?] pängarna skulle jag sätta på banken tills det blef så mycket att jag kunde bycka ett större hus med manga rum i och med artelje allting. och när det mörknar sitter jag vid spisen och läser och du liger på ett pår fällar och [stirrar?] i glöden och längtar till människor. [överstruket: till Stockholm] och kanske till strändvägen, men . [Sida 7] [överstruket och svårt att tyda: å/ä/ ögf? å/ä/öf?] för helvetet. Impon- erande mäktiga skadespel där jag roar mej med att [överstruket: upp] uppräkna mina syn- der så långt jag hinner och [överstruket: d--ke] och höra mina domar. död och helvete. Jag gör [överstruket: främmande karak tärer] Eice, Göran?, [överstruket: Agst?-] Jag gör dem själf aldeles ensam[överstruket: framför min sj - - ga] Eice är tacksam men reultatet blir att att jag inte tror mej själf. Finner det högst egendomligt . [Sida 8] att jag är John Bauer [överstruket: och att jag] namnet låter mej främmande likaså bilden jag ser i speglen. Jag maste ta i mej krama mej. Jodå. Det [understruket: är] jag Jag hör tillsammans med, det där belätet. Det är jag John Bauer som har far och mor inne i stan vid torget Jag John Bauer som skall bli konstner och måla taflor vet du. Då föreföll mej . [Sida 9] orden måla täfla så förbannat frammande. Jag var och är tydligen redan en bra bit från allt samman. Goda tecken Hva? Men kanske det anda [---?] [---?] [---?]. Jag njuter af de linier jag ser i speglen och den stämning och känslor jag lyckas skapa. Jag skapar ju ända. Jag kan [---?] mej ända till tårar genom den med hvad jag sjelf gör. Tan at jag finner inga ord så att . [Sida 10] du kan förstå mej. Jag nyter stundtals af af [snickartryck?] af [rö--] och limmet. Det faller mej ändå aldrig in att det är jag sjaf. [streck] Jag [understruket: är] också främmande för dem där hemma [överstruket: De ar] Jag är dem i allt så olik. Jag gittr inte svara när min kära mamma frågar mej allt [överstruket: saker och] ditt och datt. Jag finner allt dumt inte värdt att svara på. Det är när hon frågar om mej. Ni förstå mej så lite och jag är så [bob--] retlig Photo: Jönköpings läns museum
Public domain mark (CC pdm)
Brev utkast odaterat sannolikt från John Bauer till Ester bestående av ett löst blad och två hopvikta blad skrivet på framsidan och baksidan. Huvudsakligen handskrivet i blyerts. Tolkningen vem som skrivit och vem som är mottagare kommer från handskriften, innehållet och att Ester omnämns i brevet. Brevet är ej komplett . BREVAVSKRIFT . [Sida 1] De laga min måt och kakor med kaffe och vänner hvarje kväll mina sängkläder framfor [överstruket: spis] elden att inte min finlemta kropp må kylas. Heder och tack åt dem [streck] Snö och skog. Jagt [överstruket: med] klingande dref med polka och [-ullgevär] Millånga [överstruket ord] myrar och någa skogröar [sn—g—g] skog och gnistrande kallt [överstruket med] [överstruket: med strålande ---] och stjärnor som strålar om kvällarna. Stiliga och godmodiga män- [---?] med [öf---] små [b—ska] titt modersmål. Glögg grytor i hemliga hvitmenade och oppna spisar och golf som hålla att smälla stöfvel- klackar i. Ester, du [överstruket: min tös] du förlåter mig ju. Jag erkanner . [Sida 2] att jag varit dum och elak [överstruket: Det var min mening att alldrik och inte alls skrifva. Fråga mej inte. Jag hade inget skäl.] Men ny har jag ju brutit med mej själf. och jag är ångerfull och du förlåter mej. Jag vet knappast hur en stad [inskrivet: ser ut] Här har jag nu lefvat skogs- människa en tid och kan- ske nog att fortsätta en tid. Om kvällarna är jag trött och såfer som ett godt barn om morgnarna vacknar jag vid en flamman- de och varm brasa i min spis. och en kaffebricka med Julbular. Det är gamla Kristin och den unga Sagra (Laura) En jättelik lägårdspiga om 40 vårar) som täfla om att göra mitt ljuft och däjeligt . [Sida 3] Men så hjälper jag Sagra i gengeld att foddra kritena om kvällarna. Sagra borde målas bland sina kor i [--?], stor och manhaftig är hon, [skrivet ovanför: men] och talgdanken i lyktan med det spräkta glaset skulle vara hela belysningen. Får har hon också en hel kätte full och de är hvita och fina och gnager mej på knogarna. 3 kvarts march på en [överstruket smal skogsstig] genom skogen på en liten smal väg från Sörgåds [---?] Husberget 2 [dogar?] här forsvunnit från jakten, lämnat hundar och [--?] [överstruket: med] vid dref och lämnat sedemera [bergtagen?] . [Sida 4] svärgande [överskrivet ord] jaktkamrater och ligt af trollmakt blifvit dagen upp till Husberget. I dag har jag inte jagat. Jag dillat kring husberget och alltid blifvit besviken när du inte mött mej. Det var Ju i Husberget vi skulle bo du och jag. den gången vi rymde och min bror med jaktkamrater äfven [ra-kade] oss Husbärget står öde och tomt [understruket: nu] Det är en liten liten [inskrivet: på] stuga knappast torp. [inskrivet mellan raderna: Den är förfallen men den ligger vackert] der den ligger på ett berg som stupar så godt som lorätt ner i en mosse och så skog [skrivet på tvären i vänster marginal: G—a åldedåm] . [Sida 5] skog skog skog rundt omkring. och man ser miltals ut ofver skogarna [följande två rader är inringade] I dag hade jag redan köpt den stugan, drömde jag. [inskrivet ovanför: den var så lull så] och älgar [överstruket ord] klafsar framme vid [överskrivet: stg] stuguknuten. Den är inte dyr. [inskrivet: min stuga] Rummet [överstruket ska jag mast] fick jag lof att tapetsera om och måla, Taket sluttar vid båda långväggarna [inskrivet: så] [överstruket: det är] [understruket: vackert.] [inskrivet: bilden] På golfvet [överskrivet: lägger] hade jag jag grön filt, det verkar varmt. Dalaklockan låter jag vara omolad [överskrivet: d] men skåk och snekraffbyran och bordet och stolarna malar jag. Spisen hvitmenar jag. Visthusboden å sommarbygt med stigen den tätar jag och [inskrivet: väggarna [--] och ] hänger fällar på [överstruket väggar-na] dem sedan [na från väggar-na på förra raden] och rifver halfva taket . [Sida 6] och [så- -] [f – r] i stället. Då ska jag stå och måla och du ska sitta inne i stugan och sy på små plagg [inskrivet ovanför: och det skall var vinter] Jo visst skulle jag måla. Måla goda taflor och göra vackra teckningar och allt skulle jag sälja och [överstruket: f- -- dem-] och [de?] pängarna skulle jag sätta på banken tills det blef så mycket att jag kunde bycka ett större hus med manga rum i och med artelje allting. och när det mörknar sitter jag vid spisen och läser och du liger på ett pår fällar och [stirrar?] i glöden och längtar till människor. [överstruket: till Stockholm] och kanske till strändvägen, men . [Sida 7] [överstruket och svårt att tyda: å/ä/ ögf? å/ä/öf?] för helvetet. Impon- erande mäktiga skadespel där jag roar mej med att [överstruket: upp] uppräkna mina syn- der så långt jag hinner och [överstruket: d--ke] och höra mina domar. död och helvete. Jag gör [överstruket: främmande karak tärer] Eice, Göran?, [överstruket: Agst?-] Jag gör dem själf aldeles ensam[överstruket: framför min sj - - ga] Eice är tacksam men reultatet blir att att jag inte tror mej själf. Finner det högst egendomligt . [Sida 8] att jag är John Bauer [överstruket: och att jag] namnet låter mej främmande likaså bilden jag ser i speglen. Jag maste ta i mej krama mej. Jodå. Det [understruket: är] jag Jag hör tillsammans med, det där belätet. Det är jag John Bauer som har far och mor inne i stan vid torget Jag John Bauer som skall bli konstner och måla taflor vet du. Då föreföll mej . [Sida 9] orden måla täfla så förbannat frammande. Jag var och är tydligen redan en bra bit från allt samman. Goda tecken Hva? Men kanske det anda [---?] [---?] [---?]. Jag njuter af de linier jag ser i speglen och den stämning och känslor jag lyckas skapa. Jag skapar ju ända. Jag kan [---?] mej ända till tårar genom den med hvad jag sjelf gör. Tan at jag finner inga ord så att . [Sida 10] du kan förstå mej. Jag nyter stundtals af af [snickartryck?] af [rö--] och limmet. Det faller mej ändå aldrig in att det är jag sjaf. [streck] Jag [understruket: är] också främmande för dem där hemma [överstruket: De ar] Jag är dem i allt så olik. Jag gittr inte svara när min kära mamma frågar mej allt [överstruket: saker och] ditt och datt. Jag finner allt dumt inte värdt att svara på. Det är när hon frågar om mej. Ni förstå mej så lite och jag är så [bob--] retlig Photo: Jönköpings läns museum
Public domain mark (CC pdm)
Brev utkast odaterat sannolikt från John Bauer till Ester bestående av ett löst blad och två hopvikta blad skrivet på framsidan och baksidan. Huvudsakligen handskrivet i blyerts. Tolkningen vem som skrivit och vem som är mottagare kommer från handskriften, innehållet och att Ester omnämns i brevet. Brevet är ej komplett . BREVAVSKRIFT . [Sida 1] De laga min måt och kakor med kaffe och vänner hvarje kväll mina sängkläder framfor [överstruket: spis] elden att inte min finlemta kropp må kylas. Heder och tack åt dem [streck] Snö och skog. Jagt [överstruket: med] klingande dref med polka och [-ullgevär] Millånga [överstruket ord] myrar och någa skogröar [sn—g—g] skog och gnistrande kallt [överstruket med] [överstruket: med strålande ---] och stjärnor som strålar om kvällarna. Stiliga och godmodiga män- [---?] med [öf---] små [b—ska] titt modersmål. Glögg grytor i hemliga hvitmenade och oppna spisar och golf som hålla att smälla stöfvel- klackar i. Ester, du [överstruket: min tös] du förlåter mig ju. Jag erkanner . [Sida 2] att jag varit dum och elak [överstruket: Det var min mening att alldrik och inte alls skrifva. Fråga mej inte. Jag hade inget skäl.] Men ny har jag ju brutit med mej själf. och jag är ångerfull och du förlåter mej. Jag vet knappast hur en stad [inskrivet: ser ut] Här har jag nu lefvat skogs- människa en tid och kan- ske nog att fortsätta en tid. Om kvällarna är jag trött och såfer som ett godt barn om morgnarna vacknar jag vid en flamman- de och varm brasa i min spis. och en kaffebricka med Julbular. Det är gamla Kristin och den unga Sagra (Laura) En jättelik lägårdspiga om 40 vårar) som täfla om att göra mitt ljuft och däjeligt . [Sida 3] Men så hjälper jag Sagra i gengeld att foddra kritena om kvällarna. Sagra borde målas bland sina kor i [--?], stor och manhaftig är hon, [skrivet ovanför: men] och talgdanken i lyktan med det spräkta glaset skulle vara hela belysningen. Får har hon också en hel kätte full och de är hvita och fina och gnager mej på knogarna. 3 kvarts march på en [överstruket smal skogsstig] genom skogen på en liten smal väg från Sörgåds [---?] Husberget 2 [dogar?] här forsvunnit från jakten, lämnat hundar och [--?] [överstruket: med] vid dref och lämnat sedemera [bergtagen?] . [Sida 4] svärgande [överskrivet ord] jaktkamrater och ligt af trollmakt blifvit dagen upp till Husberget. I dag har jag inte jagat. Jag dillat kring husberget och alltid blifvit besviken när du inte mött mej. Det var Ju i Husberget vi skulle bo du och jag. den gången vi rymde och min bror med jaktkamrater äfven [ra-kade] oss Husbärget står öde och tomt [understruket: nu] Det är en liten liten [inskrivet: på] stuga knappast torp. [inskrivet mellan raderna: Den är förfallen men den ligger vackert] der den ligger på ett berg som stupar så godt som lorätt ner i en mosse och så skog [skrivet på tvären i vänster marginal: G—a åldedåm] . [Sida 5] skog skog skog rundt omkring. och man ser miltals ut ofver skogarna [följande två rader är inringade] I dag hade jag redan köpt den stugan, drömde jag. [inskrivet ovanför: den var så lull så] och älgar [överstruket ord] klafsar framme vid [överskrivet: stg] stuguknuten. Den är inte dyr. [inskrivet: min stuga] Rummet [överstruket ska jag mast] fick jag lof att tapetsera om och måla, Taket sluttar vid båda långväggarna [inskrivet: så] [överstruket: det är] [understruket: vackert.] [inskrivet: bilden] På golfvet [överskrivet: lägger] hade jag jag grön filt, det verkar varmt. Dalaklockan låter jag vara omolad [överskrivet: d] men skåk och snekraffbyran och bordet och stolarna malar jag. Spisen hvitmenar jag. Visthusboden å sommarbygt med stigen den tätar jag och [inskrivet: väggarna [--] och ] hänger fällar på [överstruket väggar-na] dem sedan [na från väggar-na på förra raden] och rifver halfva taket . [Sida 6] och [så- -] [f – r] i stället. Då ska jag stå och måla och du ska sitta inne i stugan och sy på små plagg [inskrivet ovanför: och det skall var vinter] Jo visst skulle jag måla. Måla goda taflor och göra vackra teckningar och allt skulle jag sälja och [överstruket: f- -- dem-] och [de?] pängarna skulle jag sätta på banken tills det blef så mycket att jag kunde bycka ett större hus med manga rum i och med artelje allting. och när det mörknar sitter jag vid spisen och läser och du liger på ett pår fällar och [stirrar?] i glöden och längtar till människor. [överstruket: till Stockholm] och kanske till strändvägen, men . [Sida 7] [överstruket och svårt att tyda: å/ä/ ögf? å/ä/öf?] för helvetet. Impon- erande mäktiga skadespel där jag roar mej med att [överstruket: upp] uppräkna mina syn- der så långt jag hinner och [överstruket: d--ke] och höra mina domar. död och helvete. Jag gör [överstruket: främmande karak tärer] Eice, Göran?, [överstruket: Agst?-] Jag gör dem själf aldeles ensam[överstruket: framför min sj - - ga] Eice är tacksam men reultatet blir att att jag inte tror mej själf. Finner det högst egendomligt . [Sida 8] att jag är John Bauer [överstruket: och att jag] namnet låter mej främmande likaså bilden jag ser i speglen. Jag maste ta i mej krama mej. Jodå. Det [understruket: är] jag Jag hör tillsammans med, det där belätet. Det är jag John Bauer som har far och mor inne i stan vid torget Jag John Bauer som skall bli konstner och måla taflor vet du. Då föreföll mej . [Sida 9] orden måla täfla så förbannat frammande. Jag var och är tydligen redan en bra bit från allt samman. Goda tecken Hva? Men kanske det anda [---?] [---?] [---?]. Jag njuter af de linier jag ser i speglen och den stämning och känslor jag lyckas skapa. Jag skapar ju ända. Jag kan [---?] mej ända till tårar genom den med hvad jag sjelf gör. Tan at jag finner inga ord så att . [Sida 10] du kan förstå mej. Jag nyter stundtals af af [snickartryck?] af [rö--] och limmet. Det faller mej ändå aldrig in att det är jag sjaf. [streck] Jag [understruket: är] också främmande för dem där hemma [överstruket: De ar] Jag är dem i allt så olik. Jag gittr inte svara när min kära mamma frågar mej allt [överstruket: saker och] ditt och datt. Jag finner allt dumt inte värdt att svara på. Det är när hon frågar om mej. Ni förstå mej så lite och jag är så [bob--] retlig Photo: Jönköpings läns museum
Public domain mark (CC pdm)
Brev utkast odaterat sannolikt från John Bauer till Ester bestående av ett löst blad och två hopvikta blad skrivet på framsidan och baksidan. Huvudsakligen handskrivet i blyerts. Tolkningen vem som skrivit och vem som är mottagare kommer från handskriften, innehållet och att Ester omnämns i brevet. Brevet är ej komplett . BREVAVSKRIFT . [Sida 1] De laga min måt och kakor med kaffe och vänner hvarje kväll mina sängkläder framfor [överstruket: spis] elden att inte min finlemta kropp må kylas. Heder och tack åt dem [streck] Snö och skog. Jagt [överstruket: med] klingande dref med polka och [-ullgevär] Millånga [överstruket ord] myrar och någa skogröar [sn—g—g] skog och gnistrande kallt [överstruket med] [överstruket: med strålande ---] och stjärnor som strålar om kvällarna. Stiliga och godmodiga män- [---?] med [öf---] små [b—ska] titt modersmål. Glögg grytor i hemliga hvitmenade och oppna spisar och golf som hålla att smälla stöfvel- klackar i. Ester, du [överstruket: min tös] du förlåter mig ju. Jag erkanner . [Sida 2] att jag varit dum och elak [överstruket: Det var min mening att alldrik och inte alls skrifva. Fråga mej inte. Jag hade inget skäl.] Men ny har jag ju brutit med mej själf. och jag är ångerfull och du förlåter mej. Jag vet knappast hur en stad [inskrivet: ser ut] Här har jag nu lefvat skogs- människa en tid och kan- ske nog att fortsätta en tid. Om kvällarna är jag trött och såfer som ett godt barn om morgnarna vacknar jag vid en flamman- de och varm brasa i min spis. och en kaffebricka med Julbular. Det är gamla Kristin och den unga Sagra (Laura) En jättelik lägårdspiga om 40 vårar) som täfla om att göra mitt ljuft och däjeligt . [Sida 3] Men så hjälper jag Sagra i gengeld att foddra kritena om kvällarna. Sagra borde målas bland sina kor i [--?], stor och manhaftig är hon, [skrivet ovanför: men] och talgdanken i lyktan med det spräkta glaset skulle vara hela belysningen. Får har hon också en hel kätte full och de är hvita och fina och gnager mej på knogarna. 3 kvarts march på en [överstruket smal skogsstig] genom skogen på en liten smal väg från Sörgåds [---?] Husberget 2 [dogar?] här forsvunnit från jakten, lämnat hundar och [--?] [överstruket: med] vid dref och lämnat sedemera [bergtagen?] . [Sida 4] svärgande [överskrivet ord] jaktkamrater och ligt af trollmakt blifvit dagen upp till Husberget. I dag har jag inte jagat. Jag dillat kring husberget och alltid blifvit besviken när du inte mött mej. Det var Ju i Husberget vi skulle bo du och jag. den gången vi rymde och min bror med jaktkamrater äfven [ra-kade] oss Husbärget står öde och tomt [understruket: nu] Det är en liten liten [inskrivet: på] stuga knappast torp. [inskrivet mellan raderna: Den är förfallen men den ligger vackert] der den ligger på ett berg som stupar så godt som lorätt ner i en mosse och så skog [skrivet på tvären i vänster marginal: G—a åldedåm] . [Sida 5] skog skog skog rundt omkring. och man ser miltals ut ofver skogarna [följande två rader är inringade] I dag hade jag redan köpt den stugan, drömde jag. [inskrivet ovanför: den var så lull så] och älgar [överstruket ord] klafsar framme vid [överskrivet: stg] stuguknuten. Den är inte dyr. [inskrivet: min stuga] Rummet [överstruket ska jag mast] fick jag lof att tapetsera om och måla, Taket sluttar vid båda långväggarna [inskrivet: så] [överstruket: det är] [understruket: vackert.] [inskrivet: bilden] På golfvet [överskrivet: lägger] hade jag jag grön filt, det verkar varmt. Dalaklockan låter jag vara omolad [överskrivet: d] men skåk och snekraffbyran och bordet och stolarna malar jag. Spisen hvitmenar jag. Visthusboden å sommarbygt med stigen den tätar jag och [inskrivet: väggarna [--] och ] hänger fällar på [överstruket väggar-na] dem sedan [na från väggar-na på förra raden] och rifver halfva taket . [Sida 6] och [så- -] [f – r] i stället. Då ska jag stå och måla och du ska sitta inne i stugan och sy på små plagg [inskrivet ovanför: och det skall var vinter] Jo visst skulle jag måla. Måla goda taflor och göra vackra teckningar och allt skulle jag sälja och [överstruket: f- -- dem-] och [de?] pängarna skulle jag sätta på banken tills det blef så mycket att jag kunde bycka ett större hus med manga rum i och med artelje allting. och när det mörknar sitter jag vid spisen och läser och du liger på ett pår fällar och [stirrar?] i glöden och längtar till människor. [överstruket: till Stockholm] och kanske till strändvägen, men . [Sida 7] [överstruket och svårt att tyda: å/ä/ ögf? å/ä/öf?] för helvetet. Impon- erande mäktiga skadespel där jag roar mej med att [överstruket: upp] uppräkna mina syn- der så långt jag hinner och [överstruket: d--ke] och höra mina domar. död och helvete. Jag gör [överstruket: främmande karak tärer] Eice, Göran?, [överstruket: Agst?-] Jag gör dem själf aldeles ensam[överstruket: framför min sj - - ga] Eice är tacksam men reultatet blir att att jag inte tror mej själf. Finner det högst egendomligt . [Sida 8] att jag är John Bauer [överstruket: och att jag] namnet låter mej främmande likaså bilden jag ser i speglen. Jag maste ta i mej krama mej. Jodå. Det [understruket: är] jag Jag hör tillsammans med, det där belätet. Det är jag John Bauer som har far och mor inne i stan vid torget Jag John Bauer som skall bli konstner och måla taflor vet du. Då föreföll mej . [Sida 9] orden måla täfla så förbannat frammande. Jag var och är tydligen redan en bra bit från allt samman. Goda tecken Hva? Men kanske det anda [---?] [---?] [---?]. Jag njuter af de linier jag ser i speglen och den stämning och känslor jag lyckas skapa. Jag skapar ju ända. Jag kan [---?] mej ända till tårar genom den med hvad jag sjelf gör. Tan at jag finner inga ord så att . [Sida 10] du kan förstå mej. Jag nyter stundtals af af [snickartryck?] af [rö--] och limmet. Det faller mej ändå aldrig in att det är jag sjaf. [streck] Jag [understruket: är] också främmande för dem där hemma [överstruket: De ar] Jag är dem i allt så olik. Jag gittr inte svara när min kära mamma frågar mej allt [överstruket: saker och] ditt och datt. Jag finner allt dumt inte värdt att svara på. Det är när hon frågar om mej. Ni förstå mej så lite och jag är så [bob--] retlig Photo: Jönköpings läns museum
Public domain mark (CC pdm)
  • Accept license and download photo