Värmeplatta

Uppfinnaren Agneta Tolf-Wall gick en uppfinnarskola i Tyringe på 1990-talet. Hon sökte in med en idé om ett skydd till blomkrukor där hon bland annat använde diabaskross. En klasskamrat till henne svarvade även ägg av diabas, vilket förutom äggen även gav ett diabaspulver som la sig i bottnen av ett vattenkar. Tolf-Wall tog upp diabaspulvret från bottnen och la det att torka på ett papper. Därefter satte hon in pappret med diabasen i en mikrovågsugn och kunde efter att ha tagit ut den notera att den hade värmts upp och behöll värmen mycket länge. Med sina erfarenheter inom restaurangbranschen gjorde hon snabbt kopplingen att diabasen borde kunna fungera ypperligt som karottunderlägg för att hålla kastruller varma. Från stenindustrin i Göinge fick hon diabas att använda i provserier, som hon testade genom att köra i mikrovågsugn och därefter mäta värmebeständigheten och lägga upp statistik för detta.

Almi gav uppfinnaren ekonomiskt stöd till en framgångsrik patentansökan och uppfinnarens man, arkitekten Krister Wall, formgav diabasplattan. Diabasplattan tillverkades av Wallins granitindustrier i Älmhult. Efter en artikel i tidningen "Uppfinning och Konstruktören" hörde företaget Hackman Hammarplast av sig och köpte försäljningsrätten till värmeplattan. Efter att Hackman sedan sålde företaget Hammarplast lades produkten på Hackmanägda Rörstrands produktsortiment, men på grund av missnöje från uppfinnaren sades avtalet med Hackman upp år 2000. Sedan dess finns produkten inte att köpa i handeln. Totalt har ca 45000-50000 värmeplattor sålts.

Produktion: March 30, 2000

Annat

Accession: December 11, 2001