Skyttel

About the object

• about Handgjord bandskyttel i trä, oval form med utskurna lite vässade piggar från mitten (för att linda garnet runt). Tillhörande kuvert med texten "Fars bandskyttel".
• Designation Skyttel
• Identifier 17001-35706:1
• Indexing term Textilarbeten (B.VII.7) Bandvävning
• Type Thing

• Dimensions value
  • Length95.0 mm
  • Width26.0 mm

• Materials Trä Papper

• Techniques Handgjort ?

• Other information

  Brukaren, Hanna Eriksson, föddes 21 november 1881, som dotter till Olof (Ola) och Cristina. Pappan och hans bröder, Karl, Christian och Elis hade den berömda möbelverkstaden i Taserud. Ola var den som svarade för ornamentbildhuggeriet och startade sedan en egen verksamhet som träbildhuggare på Nytomta. Han gjorde bland annat beställningsarbeten för en rad värmländska kyrkor. Christina skötte hem och jordbruk och när det fanns tid satte hon sig gärna vid vävstolen. Även Kari, syster till Ola, var en duktig konstväverska. Även Hannas syskon vävde, men Hanna var den som blev utbildad väverska. Kersti, Hannas lillasyster, berättade att på somrarna sattes det upp flera vävar och bekanta till familjen kom och vävde.

  Hannas första kontakt med Västra Värmlands Folkhögskola fick hon 1 november 1909, då hon började som elev i den kvinnliga kursen. Där fick hon undervisning i modersmål, litteraturhistoria, historia, kommunalkunskap, geografi, fysik, hälsolära, välskrivning, sång, räkning, bokföring, huslig ekonomi, slöjd och vävnad. Hanna reste senare till Stockholm där hon gick i Gunnar Brunsons vävskola och utbildade sig till gobelängväverska. Härigenom fick hon kontakter inom Hemslöjden, Handarbetets Vänner och med framstående ledare där, såsom Annie Frykholm och Eyvor Fisher. Hon arbetade också på textilateljén Licium.

  Efter att ha överansträngt sina ögon omskolade sig Hanna och började 1920 sin anställning på Västra Värmlands Folkhögskola som vävlärarinna. Hanna slutade sin tjänstgöring på Ingesund 1953 då hon gick i pension. Hon hade då tjänat skolan i 33 år. Hanna var en av Värmlands första gobelängväverskor. Hon fick också en medalj för de inventeringar hon gjorde för Hemslöjden i Värmland. Efter hennes död bildade systern Malin Nytomtastiftelsen. Man ville på så sätt bevara gården och konsthantverkstraditionen där. Stiftelsen vill ta fasta på de insatser kvinnorna från Nytomta gjort. På Nytomta bedrivs idag en textil verksamhet i den vävstuga som finns uppförd där. Med en inriktning på såväl konstnärligt skapande i bildvävar, kuddar och mattor som produktion av bruksvävnader med anknytning till den tradition som fanns på Nytomta.

  /Informant: Lotta Grundell.

  Expand text Collapse text