Kulturmiljöer i Mölndals stad: Mölndals stadshus, Folkets hus och tidig centumbyggelse

Mölndals stadshus, Folkets hus och de omgivande bostadskvarteren berättar om en expansiv period av Mölndals historia. En period med stora industrietableringar och en omfattande inflyttning av arbetskraft som följd.

Sedan Fässbergs socken blev stad, och fick namnet Mölndal 1922, hade centrum med stadshus legat i Kvarnbyn. Med den ökade befolkningen växte även den kommunala administrationen och när ett nytt stadshus skulle uppföras var det naturligt att det placerades i det nya centrum som började utvecklas väster om Mölndalsån.

Redan 1926 hade området mellan Göteborgsvägen och Fässbergs kyrka avsatts för ett nytt stadshus men det var först 1946 en arkitekttävling utlystes. Den vanns av arkitekterna Åke Ahlström och Gösta Edberg. Byggnaden uppfördes 1958–1962. Trädgårdsarkitekter var Eric Anjou och Walter Bauer.

Invid stadshuset ligger Folkets hus som är ritat av Gunnar Gräslund och invigdes 1959. Folkets hus och stadshuset samordnades och huskropparna placerades i vinkel gentemot det blivande torget.

Precis som stadshuset kan ses som en symbolbyggnad för stadens framväxt är Folkets hus en tydlig symbol för arbetarrörelsen. Den ideologi som arbetarrörelsen har företrätt är nära förknippad med det så kallade folkhemsbygget som i stor utsträckning även har format det moderna Mölndal. Att Folkets hus hamnade bredvid det nya stadshuset berättar om arbetarrörelsens ställning i kommunen vid den aktuella tiden.

De nya bostadskvarter som uppfördes under 1940- och 50-talen söder om stadshuset visar tydligt på hur Mölndals centrum förflyttats från Kvarnbyn till dagens centrum.

Arkitektonisk gestaltning

Arkitektoniskt präglas stadshuset av en hög materialkänsla med omsorgsfulla detaljer och äkta material. I exteriören som domineras av kontorens långa fönsterrader, har man använt sig av mörkrött tegel och grå skiffer som fasadmaterial. Fönstersnickerier är av teak, plåtarbeten av koppar och brunoxiderad mässing. Den stora sessionssal, som utgör kärnan i det kommunpolitiska arbetet, gavs en särskild betoning i exteriören. Från början var hela utbyggnaden glasad, men delar av den glasade fasaden har senare satts igen.

Även interiört präglas byggnaden av ädla material och omsorgsfull detaljutformning. Entréhallen har ett särskilt överljusintag som ger utrymmet ett naturligt ljus. Väggar och balkonger är klädda med ekpanel och många av armaturerna är inbyggda i tak och trappsidor. Även den lösa inredningen specialritades för många av utrymmena. 1988-1989 byggdes stadshuset till med en lägre flygelbyggnad. Tillbyggnaden har i sin arkitektoniska utformning anpassats till huvudbyggnadens fasader.

Folkets hus har i jämförelse med stadshuset en mer återhållsam gestaltning. Byggnaden är uppförd i två volymer, en högre del i fyra våningar och en lägre i två. Fasaderna i rött tegel är enkla med en mönstersättning som delar in den släta ytan i ett diskret rutmönster. De vita fönstren sitter i fasadliv och taket är täckt med kopparplåt.

På 1980-talet genomfördes en större om- och tillbyggnad vilket innebar en utbyggnad av de två första våningarna som sträcker sig längre ut över torget. Tillbyggnaden har tegelfasader utformade likt den ursprungliga byggnaden och ljus natursten kring entrén. En utökning av tillbyggnaden genomfördes på 1990-talet och är klädd med samma ljusa natursten som entrépartiet.

En plats för kommuninvånarna

Platsen framför stadshuset färdigställdes 1962 och band då samman de då nya byggnaderna. Både stadshuset och torget är planerade över ett modulnät med måttet 170x170 cm. Lämpliga rumsmått var utgångspunkten. Torget och parken bakom stadshuset utgör en del av kommuninvånarnas gemensamma rum och präglas av en hög ambitionsnivå vad gäller arkitektonisk utformning och gestaltning.

Arkitekternas tankar kring utemiljön:

”Stadshusplan skall stensättas och en skulptur som symboliserar staden skall placeras i den sydvästra delen, stadshusplan bör utformas för friluftsmöten och dylikt. Här ska finnas plaskdamm, servering och soffgrupper. Stadsparken skall sträcka sig ner från kyrkohöjden och omsluta torg och byggnader. Från fullmäktigesalen ska man se ut över parken och Fässbergs kyrka.”

Bostadshusen

Utmed Tempelgatan och Göteborgsvägen ligger bostadskvarter, främst uppförda under 1940- och 50-talen, som skapar en sammanhållen centrummiljö från denna tid. Byggnaderna i fyra våningar och den fem våningar höga hörnbyggnaden vid Göteborgsvägen/Bergmansgatan var vid tillkomsttiden ett nytt och högt inslag i Mölndal.

Bebyggelsen är välbevarad och har utformats med hög arkitektonisk omsorg. Karakteristiskt är de gula tegelfasaderna, markerade entrépartier med naturstensdetaljer, bevarade trä- och glasdörrar, balkongfronter i smidesjärn eller sinuskorrugerad plåt och burspråk klädda med kopparplåt. Husen närmast Göteborgsvägen har butikslokaler i bottenvåningen och indragna hörnentréer som bärs upp av pelare.