Bunkern i Lövsta sopförbränningsanläggning 2004. Till vänster syns en av två skopor med vilka man matade de fem ugnarna med sopor.
Cronestrand, Nisse / Tekniska museet
Lövsta sopstation
Lövsta sopstation – från industrisamhällets avfallsproblem till dagens återvinning:
I Stockholms västligaste utkant, vid Mälaren i Hässelby, ligger resterna av en anläggning som i över hundra år hanterade huvudstadens sopor och latrin. Länge stod den gamla funktionalistiska sopförbränningsbyggnaden kvar som ett monument över 1900-talets konsumtionssamhälle. Detta är en dokumentation av Lövsta sopstation.
En industriell lösning för en växande stad
När Stockholm köpte in Lövstaområdet 1885 hade staden fått ett akut avfallsproblem. Industrialiseringen hade fört in tusentals människor till staden och sopor och latrin behövde hanteras på ett modernt sätt. Man anlade ett järnvägsspår från Spånga ut till Lövsta där soporna skulle transporteras. Detta var långt innan vattenklosettens dagar, och en hel yrkeskår samlade in latrin från stadens toaletter. På Lövsta blandades latrinet med torv och såldes som gödsel till handelsträdgårdar. På så vis kan man säga att latrinhanteringen skapade Hässelby – vid 1920-talet svarade trädgårdarna här för hälften av Stockholms behov av grönsaker.
Från grisar till förbränning
Första försöket att hantera soporna var mindre lyckat. Man försökte låta grisar böka bland hushållssoporna för att omvandla avfallet till billigt fläskkött, men grisarna dog och fick grävas ner. 1907 invigdes istället den första sopförbränningsanläggningen med kapacitet för 160 ton per dag. Men det räckte inte. Snart blev man tvungen att tippa sopor direkt i Mälaren – bara 1931 dumpades 80 000 ton, något som dramatiskt förändrade strandlinjen.
Maskinmästarens kontor i Lövsta sopförbrännings-anläggning, som togs i drift 1938.
Cronestrand, Nisse / Tekniska museet
Den stora byggnaden från 1938
År 1938 invigdes en ny, modern förbränningsanläggning i funktionalistisk stil. Den skulle klara 110 000 ton per år på tre ugnar. Redan 1939 brände man 140 000 ton. Värmen från förbränningen gav ånga till landstingets närliggande tvättanstalt. En fjärde ugn installerades 1955, och senare även en femte större ugn med effektiv rökgasrening som renade 95 procent av stoftet.
Murarmästarens son
Roland "Rolle" Kristoffersson började som tidskrivare på Lövsta 1946. Hans far var murarmästare på anläggningen, och även hans farfar och morfar arbetade där i början av 1900-talet. Rolle minns stanken från de rödmålade järnvägsvagnarna med kadaver och slakterirester, och miljoner flugor som surrade omkring. Som maskinmästare var hans uppgift att se till att driften upprätthölls – till varje pris. "Det fick inte hända något, för vi hade inte någon framförhållning med att göra av soporna någonstans," berättar han. Rolle blev Lövstas sista platschef och gick i pension på 1990-talet, tio år efter att anläggningen stängts.
Från sopstation till diverseområde
När nya Högdalenanläggningen invigdes på 1970-talet, ansluten till fjärrvärmenätet, blev det svårt att försvara Lövsta där man "eldade för kråkorna". 1986 lades förbränningen ner. Idag driver man återvinningscentral på området, där den gamla funktionalistiska byggnaden från 1938 stod kvar som ett nedgånget monument. Den svårt vandaliserade och eldhärjade byggnaden revs 2006. Det som en gång var konsumtionssamhällets slutstation är idag en station i ett återvinningssamhälle där våra föremål ständigt omdefinieras.
En dokumentation i ord och bild
Tre dagar under vinter/vår 2003-2004 dokumenterade Etnolog Peter du Rietz och fotograf Nisse Cronestrand Lövsta sophanteringsområde i Hässelby väster om Stockholm. Den omfattar byggnader, miljö och människor. Den mesta tiden lades på den gamla sopförbränningsanläggningen, miljöstationen och destruktion av kyl & frysskåp. Här är ett urval av bilderna:
