Lau kastal och prästgårdsruin.
Ruin av medeltida stenhus jämte mindre markområde. Anläggningen utgörs av två sammanbyggda hus av olika ålder. Det äldre är en mellanform mellan kastal och ett förrådshus. Bottenvåningen, som ensam är bevarad, delas genom en kraftig mellanvägg i två lika stora tunnvälvda rum. Ingången är belägen i...
Lau kastal och prästgårdsruin.
Ruin av medeltida stenhus jämte mindre markområde. Anläggningen utgörs av två sammanbyggda hus av olika ålder. Det äldre är en mellanform mellan kastal och ett förrådshus. Bottenvåningen, som ensam är bevarad, delas genom en kraftig mellanvägg i två lika stora tunnvälvda rum. Ingången är belägen i markplanet och för in till en smal korridor, som fortsätter i en murtrappa i den breda främre muren. Huset har sålunda haft ytterligare minst en våning. Typen överensstämmer nära med medeltidshuset vid Kastelle i Vamlingbo.
Det yngre huset, som begagnar det äldres sydmur som gavel, visar bostadshusets karaktäristiska kännetecken. Ingången på ena långsidan för in till en förstuga, varifrån dörrar lett in till den äldre byggnaden, dels till en liten kammare innanför förstugan och dels till en vardagsstuga med en stor eldstad till höger om ingången.
Under tidig medeltid byggdes kraftiga stentorn, så kallade kastaler, längs Östersjökusten. Flest bevarade i Sverige finns här på Gotland. Runda eller fyrkantiga byggdes de i närheten av kyrkor, hamnar eller handelsplatser. Några av dem kan också ha varit privata gårdskastaler, föregångare till 1200-talets packhus. Kastalerna skyddade folk och egendom. De användes också som vakttorn.
Enligt traditionen uppfördes de i samband med härjningar från öster av hedningar. Äldst och mest känt är Kruttornet i Visby, som byggdes för hamnens och stadens försvar. Idag är det bara Kruttornet och kastalen vid Lärbro kyrka som ännu är hela. Alla de andra är ruiner.
En kastal kan jämföras med ett kärntorn i en medeltida borg, där tornet är borgens starkaste fäste. Inuti finns flera våningar. Trånga trappor i muren eller flyttbara stegar förband våningarna med varandra. I muren fanns få och mycket smala ljusgluggar. Taket med tinnar och skyttegluggar fungerade som skyttevåning. Eldstad saknades, men latrin kunde förekomma. Ingången med lås och reglar låg flera meter ovan mark. Dit kunde man bara komma med hjälp av en stege.
När kyrktorn började byggas på ön på 1200-talet försågs en del med extra tjocka murar innehållande trappor. Kanske tänkte man sig att de tillsammans med kastalerna skulle ingå i öns försvar.
Anläggningen har varit församlingens medeltida prästgård. Efter det att Lau blivit annex till När fick prästgården förfalla men iståndsattes senare som bostad åt klockaren. I mitten av 1800-talet var den åter öde och så förfallen att inget annat syntes av boningshuset än en ruinkulle. Ruinen grävdes ut och konserverades 1931.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».