Döden
Skogsljus kapellkrematorium i Gävle ligger inbäddat bland tallarna i fotografen Max Plungers fotografi från 1992. Mycket har hänt sedan det första krematoriet i Sverige bygg...
Döden
Skogsljus kapellkrematorium i Gävle ligger inbäddat bland tallarna i fotografen Max Plungers fotografi från 1992. Mycket har hänt sedan det första krematoriet i Sverige byggs 1887 och med sina råa betongväggar visar Skogsljus på en tydlig brytpunkt. Skorsten saknas och i stället för religiösa symboler är det himlen, skogen och ljuset som bidrar till upplevelsen. Ett antal nedslag i samlingen visar hur arkitekternas uppdrag påverkas av en alltmer yteffektiv och jämlik
hantering av döda. Likbränningens genombrott leder till behov av krematorier och minneslundar. Liksom katastrofer och pandemier kräver nya sätt att planera platser för sorg.
Death
Skogsljus Chapel Crematorium in Gävle sits nestled among pine trees in Max Plunger’s 1992 photograph. Much has changed since Sweden’s first crematorium was built in 1887, and with its raw concrete walls, Skogsljus marks a clear shift in architectural expression. The chimney is absent, and instead of religious motifs, it is the sky, forest and light that shape the experience. A series of examples from the collection shows how architectural commissions are influenced by more spaceefficient and egalitarian approaches to death. The rise of cremation creates new needs for crematoria and memorial gardens. Similarly, disasters and pandemics call for new ways to plan spaces for grief.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».