Utombordsmotor

About the object

• about

  Utombordsmotor Penta E7. Encylindrig tvåtakts bensinmotor, 88 kubik (cc). Tillverkad 1962-1987. 6,1 hk/5600 rpm.
  Svänghjulsmagnet och flottörförgasare. Luftkyld. Manuell startknapp med återgåene startsnöre.

• Designation Utombordsmotor
• Precise designation Penta E7
• Identifier SM 30327
• trademarks Penta
• Indexing term Framdrivning Utombordare Utombordsmotor
• Type Thing

• Other information

  Penta E-7

  1962 - 1987

  6,1 hk 7 5600 rpm

  Tillverkare Electrolux AB, Stockholm

  Encylindrig, tvåtakts bensinmotor, 88 cm3.

  Svänghjulsmagnet

  Flottörförgasare

  Luftkyld

  Automatisk centrifugalkoppling, helt omsvängbar för backning

  Manuell start med återgående startsnöre

  Motorn såldes via olika försäljningskanaler som antingen Archimedes eller Penta. Modellen är en nykonstruktion som var avsedd att bli Electrolux nya storsäljare i det lägre effektområdet, men som inte blev det, på grund av en lång rad brister och svagheter.

  Gåva från Christer Sigrand 2024

  Penta E-7 Motorn som inte höll måttet

  Efter att Electrolux övertagit både Archimedes och Penta under andra världskriget och fått igång affärerna efter kriget med moderniserade förkrigsmotorer, ville företagsledningen profilera sig med en ny motorserie. I mitten på 1950-talet ökade konkurrensen från framför allt amerikanska bolag, som hade både snyggare, starkare och billigare motorer.

  Till 50-årsjubileet, till minnet av den första svenska utombordaren, Archimedes BS, ville Electrolux presentera en ny modern motorserie. Jubileumsserien för 1962 kom att innehålla tre motorer, E-3, E-7 och E-30.

  Den nya motorserien, den vita serien, toppades av en modernt designad motor på 30 (egentligen 29,1) hk. Den hade presenterats som E-25 några år tidigare. Den lilla motorn, E-3, var i grunden en äldre uppfräschad motor. Medan däremot modellen E-7 var en nyutvecklad motor, för segmentet ovanför de svagaste och enklaste motorerna, för att möta konkurrensen från USA. Företagsledningen ville ha en 7 - 8 hk motor, medan teknikerna, som troligen redan hade börjat sin produktutveckling mot en svagare motor, ville ha 4 - 5 hk. Kompromissen blev E-7 (som indikerar 7 hk) på 6,1 hk. Medan motorn var utvecklad för cirka 4 hk, blev det framtvingade resultatet en motor, som blev näst intill ”racertrimmad”. Detta kombinerat med att motorn hade flera moderna finesser, som tidigare inte varit vanliga på svenska motorer, gjorde att motorerna inte höll måttet. Antalet reklamationer var mycket stort på modellen och man införde till och med försäljningsstopp en tid för att hinna komma till rätta med bekymren, utan att riktigt lyckas.

  Enligt en intern Electrolux-rapport: ”Motorn, som från början när den släpptes, 1962, mottogs med stort intresse, har dragits med en rad konstruktionssvagheter som allvarligt skadat utombordsmotorverksamhetens goodwill och försäljning även för andra motorer. I de fall E-7-motorerna körts kontinuerligt har returer skett i en onormal omfattning.”

  Den tekniska utvecklingsavdelningen konstaterar: ”Idag begär våra kunder hundraprocentig driftsäkerhet”.

  Det var dålig lönsamhet inom utombordssektorn och prognoserna för 1963 och 1964 pekade på väsentligt sämre resultat än tidigare budgeterat. Framför allt var den mindre motorn, E-7, som var det stora problemet. De andra motorernas barnsjukdomar åtgärdades ganska snart och försäljningen gick förhållandevis bra.

  För E-7 fanns ett stort behov att återkalla och modifiera motorer (3400 st), vilket innebar att merparten av de sålda motorerna kommit i retur för åtgärd. Företaget konstaterar att den planerade produktionen (2800 motorer) för 1964 inte bör startas utan en genomgripande omkonstruktion.

  Tankar på att avsluta tillverkningen av E-7, fanns tidigt. Även tankar på att Electrolux skulle sluta helt med utombordare, eftersom det bedömdes svårt att få lönsamhet på både kort och lång sikt.

  Beslutet att avyttra produktionen av utombordare kom ganska snart efter en genomgång 1964. 21.10.1965 presenterar företagsledningen ett dokument för personalen om att utombordsmotorverksamheten ska överlåtas till Monark-Crescent AB. Övergången ska ske under 1966.

  En viktig orsak till detta drastiska drag från företagsledningen var sannolikt att man inte lyckades få ordning på E-7-motorn, som skulle ha varit den stora volymen i försäljningen. Nu fick man ökade kostnader och minskade försäljningsvolymer kopplat till att Electrolux hade fått dåligt rykte bland de tilltänkta motorkunderna.

  Här har alltså E-7 sin plats i historien, motorn som inte höll måttet och kraftigt bidrog till att sänka resultatet i utbordarsektionen och som också gjorde att Electrolux valde att avsluta den delen av sin verksamhet. E-7 är en motor väl värd att bevara, för att påminna om de svårigheter som kan vara förknippade med nyutveckling av utombordsmotorer.

  Uppgiftslämnare: Christer Sigrand

  Expand text Collapse text